The Answer Will Not Do

<--

Svaret duger inte

Publicerad 2014-01-20 00:05

Det verkar ha varit besvärligt för president Barack Obama att förhålla sig till Edward Snowden. NSA-läckan har blivit han-som-inte-får-nämnas-vid-namn i Vita huset. Men i fredagens tal om signalspaning och säkerhetsmyndigheten NSA:s metoder var presidenten tydlig.

Snowden, vars namn förekom två gånger under anförandet, är i Obamas värld ingen visselblåsare. Hans agerande beskrivs som ett oförlåtligt svek mot det amerikanska folket och sägs ha stukat landets säkerhet på ett sätt som inte går att överskåda. Läckorna har alstrat hetluft snarare än bringat ljus kring USA:s underrättelseverksamhet, sa Obama i sitt tal.

Det senaste i raden av läckta NSA-dokument handlade om hur de amerikanska övervakningsprogrammen trålar fram och sparar uppgifter från 200 miljoner sms varje dag. Tack vare nyheter som denna pågår det en debatt, i USA och omvärlden, om 2000-talets avlyssningsmetoder. Presidentens 45 minuter långa tal om reform av underrättelseverksamheten innebär en indirekt en form av erkännande för Snowden.

Även i kretsen kring Obama har det blivit vanligare att uppfatta NSA som en ohanterlig maktkoloss utom demokratins kontroll. Presidenten hade kunnat beskriva problemet ungefär så; att myndigheten faktiskt har begått övertramp och att NSA:s metoder utsätter det öppna samhället för uppenbara hot.

Det gjorde han dock inte. Talet blev framför allt ett försvar av USA:s rätt att spionera och signalspana. Enligt Obama har NSA inte överträtt sina befogenheter. De principiella dilemman som berördes i fredagens anförande lades i stället fram som allmängiltiga och rent hypotetiska frågor.

I sak handlade det om tre förslag. Obama bad myndigheterna att förändra sitt arbetssätt för att bättre skydda integriteten för utländska medborgare. Han gav i uppdrag åt kongressen att börja titta på en ny lagstiftning som gör det möjligt att flytta ansvaret för själva datalagringen. Och han föreslog att det inrättas en domstol med uppgift att övervaka övervakarna.

Förslagen påminner om det arrangemang vi har i Sverige. EU:s datalagringsdirektiv säger att telefon- och bredbandsbolag måste spara sina kunders trafik och samtalslistor för att företagen ska kunna lämna ut uppgifter på myndigheternas begäran. Denna lösning är inte lika ruskig som att låta myndigheterna sköta allt själva.

Men lagringstvånget är en absurd tanke. Hade det rört sig om krav på posten att registrera och spara information om vilka brev som skickades till vilka adresser hade lagen betraktats som ett inslag i en polisstat.

Sverige har också en domstol med visst mandat att pröva signalspaningsmyndigheten FRA:s metoder. En sådan instans måste finnas, men konstruktionen i sig ger i praktiken inga garantier. Det är lätt att den hemliga domstolen blir en dörrmatta snarare än ett säkerhetslås.

Djävulen sitter i detaljerna, och reformer hänger framför allt på den politiska viljan. I Obamas fall finns det skäl att tvivla. Hans säkerhetspolitiska utmaning har bestått i att dra sig ur USA:s krig utan att framstå som en oduglig duva. Drönarkriget i Pakistan och Yemen har trappats upp, avvecklingen av Guantanamo-fängelset skjutits på framtiden och NSA:s övervakning upprustats. Som politisk strategi är det sannolikt en framgång, för amerikanerna är innerligt trötta på krigen och har samtidigt inte haft några starka invändningar mot vare sig drönarattacker eller signalspaning.

En färsk opinionsmätning tyder på att en majoritet av väljarna ändå har tagit intryck av kritiken mot NSA. Sex av tio amerikaner vill inte låta myndigheten fortsätta som den gjort med sitt snokande i samtalslistor och kommunikationsdata. Lika många säger sig ha litet förtroende för att staten verkligen kan förhindra missbruk av NSA:s register. Och även om de är i minoritet finns det kongressledamöter som vill strama åt övervakningen.

Kanske är det läge för pendeln att svänga. USA gick i bräschen för den drakoniska och godtyckliga rättsordning som blev hela västvärldens svar på attackerna den 11 september. Det vore gott om landet också blev först med att ompröva den politiken.

DN