The Hatred of Democracy

<--

Skotten mot en kongressledamot har startat en diskussion om det politiska tonläget i USA. I ett klimat av oresonlig ilska kan också extremister och vettvillingar söka sin näring.

Skriv ut Textstorlek

64 kommentarer 22Bloggar 4 rekommendationerDela med andra:Annons:.Mördaren trängde sig fram bland torgmötesdeltagarna och sköt Gabrielle Giffords i huvudet. Han vände sig om och fortsatte att avfyra sin pistol. Kongressledamoten Giffords tillstånd var på söndagen kritiskt och sex andra människor är döda.

Den tragiska händelsen i Tucson i delstaten Arizona väcker en rad frågor i och om USA. Attentat mot politiker är en allvarlig sak. Och de amerikanska vapenlagarna har åter visat sig livsfarliga.

Annons:

.Gärningsmannen är en 22-åring som i höstas hoppade av college när han hotades av avstängning om han inte gick med på en psykiatrisk undersökning. Men i de flesta amerikanska delstater är det alldeles för lätt även för uppenbart labila personer att skaffa vapen. Arizonas lagar tillhör de slappaste.

Tillskyndarna av en oinskränkt rätt att bära vapen hänvisar till en omstridd passus i konstitutionen. Men ju fler skjutvapen, desto fler blir skjutna. Att hitta stöd för skärpta regler är dock svårt, inte bara bland republikaner. Demokraten Gabrielle Giffords tillhör själv dem som inte vill ändra vapenlagarna.

Bland amerikanerna själva uppstod däremot raskt en debatt om den politiska atmosfären i landet. Sheriffen i Tucson, också demokrat, ser de senaste årens hatfyllda politiska retorik i USA och särskilt Arizona som en del av bakgrunden till skottdramat. Delstaten har också stått i centrum för en bitter strid om invandringspolitiken.

Den förvirrade mördaren har visserligen på internet hänvisat till statens ”hjärntvätt” av folket, men det är oklart om han hade politiska motiv för sin amoklöpning. När vänsterbloggare pekar ut högerpolitiker som medskyldiga till dådet bör man vara skeptisk.

Däremot är det klart att USA genomlider en politisk polarisering som försvårar konstruktiva lösningar och slår split mellan meningsmotståndare. Den ekonomiska krisen, kombinerat med krigen i Afghanistan och Irak, har bidragit till det uppskruvade tonläget.

Men alldeles nytt är det inte. Republikanernas riksrätt mot Bill Clinton var ingen vacker syn, och George W Bush fick utstå åratal av förolämpningar från Demokraterna. I takt med att allt fler sansade företrädare för båda partierna blivit bortröstade i primärvalen har det politiska avståndet i Washington ökat. Den populistiska Teapartyrörelsens framväxt har förstärkt trenden.

Sarah Palin, vicepresidentkandidat 2008 och Teapartyaktivisternas okrönta drottning, har på sin hemsida haft en USA-karta där 20 demokrater pekades ut som önskvärda att avsätta för att de röstat för president Barack Obamas sjukvårdsreform. De prickades in med tecknade kikarsikten. Hon har också twittrat till sina anhängare: ”retirera inte, i stället – ladda om.”

Obama är också måltavla för smutskastning. Rush Limbaugh, den inflytelserike pratshowvärden i radio, kallar honom ”imam Hussein Obama” (Hussein är Obamas mellannamn). Newt Gingrich, möjlig republikansk presidentkandidat, säger att Obamas utrikespolitik är ett resultat av en ”kenyansk, antikolonial bakgrund”.

Med ett sådant tonläge blir politiken gyttjebrottning. Men i ett klimat av oresonlig ilska kan också extremister och vettvillingar söka sin näring. Palmehatet var en realitet i Sverige, oavsett varför Palme mördades.

Attentat och hot mot folkvalda är den yttersta kränkningen av rätten att få välja företrädare i fria val. Den som med våld angriper en politiker är alla demokraters fiende.