Biden: Invisible, Boring and Just Perfect

<--

Biden – osynlig, tråkig och alldeles perfekt

Först sa de att han var chanslös. Nu säger de att han inte kommer få något gjort. Struntprat.

Valkampanjen i USA är den knäppaste i modern tid. Donald Trump håller massmöten i strid med sina egna coronarekommendationer. Joe Biden har knappt lämnat huset sedan i mars.

Det borde vara politisk harakiri, men fungerar lysande. I nationella mätningar leder Biden med ungefär 15 procentenheter. Han ligger före i livsviktiga Florida och har till och med gått om i Texas. I Wisconsin, Michigan och Pennsylvania, där valet 2016 avgjordes, leder han med 10-12 procentenheter.

Borrar man i olika väljargrupper blir mönstret ännu tydligare. Medelklassen i de oändliga förstäderna har tröttnat. De oroar sig över viruset och ekonomin. Samma sak med pensionärerna i i rostbältet som föredrog Trump 2016.

Biden leder till och med bland väljare utan högskoleutbildning, numera i praktiken republikanernas bas. (Trump leder fortfarande bland vita väljare i denna grupp.)

Visst, det är långt kvar och mätningar är ögonblicksbilder, inte prognoser. George Bush den äldre låg under med ungefär lika mycket sommaren 1988, John Kerry ledde över George W Bush 2004 och Hillary Clinton var solklar favorit ända in på valnatten.

Trump kan försöka förfuska alltihop genom att förbjuda poströster. Biden kan gå bort sig i en debatt eller få covid-19 och dö. (Det kan å andra sidan Trump också, ålderskillnaden är inte ens fyra år.)

Under alla förhållanden kommer viruset inte att försvinna till hösten. De flesta amerikaner har redan bestämt hur de kommer att rösta. Biden är favorit. Vinner han, vinner Demokraterna förmodligen senaten också. Det ger dem ungefär så stort reformutrymme som en amerikansk regering kan räkna med.

Som vanligt skulle de ta över under brinnande kris. Men till skillnad från 2008 då finanskrisen satte käppar i hjulen för Obamas reformplaner, är coronakrisen så omvälvande att den rimligtvis hjälper mer än den stjälper.

Bidens valplattform är också mer genomgripande än Obamas. Han vill höja minimilöner, sänka högskoleavgifter, reformera USA:s moras till sjukvårdssektor, återansluta landet till Parisavtalet och bygga upp de amerikanska facken igen. (Nationalekonomer är hyfsat överens om att fackens försvagade ställning ligger bakom såväl de ohållbart stora inkomstklyftorna som den tröga inflationen).

Det vore utmärkt. USA är ett i många avseenden uselt fungerande och djupt orättvist samhälle som lever gott på gamla föreställningar om social rörlighet och fritt företagande som numera sällan stämmer.

Biden har bättre chans än någon annan att vända den utvecklingen.

Nyckeln är inte stora radikala visioner, utan snarare bristen på dem. Han är helt enkelt svår att skrämmas med. Fråga republikanerna som nu försöker utmåla honom som Lenin. Det klingar falskt för alla som följt amerikansk politik i mer än en månad, delvis för att samma republikaner till nyligen kämpade för att framställa honom som tjenis med halva Wall Street.

Demokraternas vänsterfalang förstår samtidigt ingenting eftersom de föredrar drömmar och retorik framför resultat.

Smartare demokrater fattar att Biden har slagläge om han vinner.

Gör han det var det inte genom att elda upp kärnväljarna med löften om lyckoriken, utan för att han är en hyfsat hygglig gubbe som fick mittenväljarna att släppa garden.