Use and Throw Politics May BecomeReality, If Not Even PoliticiansDare Stand Up for What They Are

<--

Slit och släng i politiken, kanske blir det så om inte ens politikerna själva vågar stå för vad de är.

Ingrid Runsten. Han står där med familj och medhjälpare i bakgrunden och när han talar om Republikanernas framgångar i kongressvalet så är han så rörd och stolt att han måste torka bort en tår. Han kommer nu att gå från att vara minoritetsledare i representanthuset i Washington till att bli talman. Den solbrände 60-årige John Boehner från Ohio är en erfaren politiker, men det verkar han inte riktigt vilja låtsas om. För det republikanska budskapet i det här valet är att det är vanligt folk som ska ta makten. Han talar om politiker som inte lyssnar på det amerikanska folket.

– Alltför länge har Washington gjort vad som är bäst för Washington, inte det som är bäst för det amerikanska folket, säger John Boehner.

Vi är på höstlovsvecka i New York, det är Halloween och det är val. Men de utklädda spökena på gatorna är inte speciellt skrämmande, tvärtom är många både små och söta. Att försöka följa med i det amerikanska mellanårsvalet är lite läskigare. Det här verkar vara valet där politikerna inte vill vara politiker fast att det är just det som de vill. En efter en talar dessa kandidater, speciellt utmanarna från den så kallade Tea Party-rörelsen, om att sända ett budskap till Washington om att vanligt folk har fått nog.

Före valdagen förvånas vi över den öppna smutskastning av motståndare som förekommer i reklaminslagen. “Som de pratar skit om varandra”, säger tonårssonen förundrat och den nyligen avslutade svenska valrörelsen känns som ett småtrevligt kafferep i jämförelse med detta hätska tesörplande. Vad måste inte detta göra för att göda politikerföraktet? I årets hemmaval testade ju flera partier tv-reklam, tänk om vi bara är lite efter.

Vi går förbi en vallokal där det verkar ganska lugnt. Och valdeltagandet är inte heller högt, drygt 40 procent i landet som helhet, lägre i New York. När det står klart att republikanerna vunnit representanthuset med god marginal, men inte senaten, så säger de republikanska kommentatorerna att det amerikanska folket sänt ett klart budskap till Washington, de vill ha en förändring, sluta göra av med pengar och framförallt på en sjukförsäkring. Medan de demokratiska är mer tveksamma om vad folket egentligen vill och inte vill. En refererar en undersökning enligt vilken en majoritet tror att Obama höjt skatterna trots att han inte gjort det. En annan undersökning visar att de flesta amerikaner visserligen inte anser att Obama orsakat den ekonomiska krisen, men däremot att han misslyckats med att lösa den.

För två år sedan förde ett mäktigt behov av “change” Obama till makten. Nu är det tydligen dags för förändring igen. Slit och släng i politiken, kanske blir det så om inte ens politikerna själva vågar stå för vad de är. Några Tea Party-kandidater nådde hela vägen, Christine O´Donnell misslyckades med att bli senator. Hon kom i blåsväder bland annat på grund av brister i kunskaperna om konstitutionen och lite andra märkligheter. Efter valförlusten säger hon att hon inte tycker hon fick tillräckligt med stöd från sitt republikanska parti. Tea Party-rörelsen är skrämmande för Demokraterna men antagligen väl så läskig för Republikanerna. Sarah Palin som presidentkandidat 2012? Kanske skulle det öka Obamas chanser att bli omvald. Kanske i stället någon helt annan bärs av nya krav på förändring och quick-fix. På gatan står några allvarliga figurer och delar ut lappar om att jorden ska gå under 2012 eller om det nu var 2013. “Sarah Palin som president, det är kanske därför”, säger tonårssonen