Tea? We Shall See

<--

Den som lever får te

Text: Martin Gelin

Publicerad 7 januari 2011 6.30 Uppdaterad 11 januari 2011 14.262011-01-07 06:30:00

Kulturkritik.Sarah Palin går i spetsen för den amerikanska högerpopulismen men har hon vad som behövs för att bli president? Martin Gelin är tveksam.

När Sarah Palin lämnade sitt uppdrag som guvernör i Alaska förra sommaren var det en och annan amerikan som drog en lättnadens suck.

De trodde att hon hade satt punkt för sin politiska karriär, men snarare var det början på en ny, mer offensiv Sarah Palin-kampanj, som har pågått i stort sett oavbrutet sedan dess. Hon fick ett fast uppdrag som kommentator på Fox News, gav ut en ny bok, spelade in en dokusåpa om livet i Alaskas vildmark och har under två års tid, utan några större ansträngningar, lyckats skapa riksnyheter varje gång hon skrivit något sarkastiskt om Barack Obama på Facebook eller Twitter.

Palin syns oavbrutet i amerikansk media just nu och det är inte bara hos de välvilligt inställda Fox News. Tvärtom är det den vänsterorienterade tv-kanalen MSNBC som ger Palin mest uppmärksamhet (de har nämnt henne nästan tre gånger så ofta som andra tv-kanaler, enligt en färsk undersökning).

Det beror delvis på önsketänkande: den amerikanska vänstern har ingenting emot att Palin blir republikanernas nästa presidentkandidat, eftersom de inte tror att hon kan vinna.

Sarah Palin har haft svårt att göra något åt sin djupt polariserande roll i amerikansk politik. Medan Obama, med blandad framgång, pratar om kompromisser och brobyggande är Palin mer krass. Hon säger i stort sett: det finns faktiskt två olika USA, de kommer inte överens och det är dags att ni väljer sida.

Det är en tacksam image för en mediestjärna som vill dra tittarsiffror, men det fungerar nog sämre som ett nationellt budskap för en presidentkandidat.

Tillsammans med den inflytelserike Fox News-kollegan Glenn Beck har Sarah Palin även blivit ansiktet utåt för den högerpopulistiska Tea Party-rörelsen. Ideologiskt kommer de från olika håll – Beck har ett libertarianskt förflutet, medan Palin är konsekvent konservativ. Men de två förenas i sin opposition mot Obama, demokraterna, det politiska etablissemanget i Washington och mot vad de uppfattar som liberala elitister på båda kusterna.

Den populism de förespråkar kan verka motsägelsefull. De säger: ”Hjälp oss att slåss mot elitisterna i Washington och på Wall Street!”, samtidigt som de förespråkar en ekonomisk politik som främst gynnar dem som har det allra bäst. Men i USA handlar populism sällan om omfördelning av resurser, utan snarare om kulturella faktorer.

Den kloke högerdebattören David Frum skrev nyligen:

”Amerikansk populism har nästan alltid riktat sin ilska mot de utbildade, snarare än de förmögna. Man skulle kunna beskriva samtida amerikansk politik som en klasskamp mellan dem som har mer utbildning än pengar, och dem som har mer pengar än utbildning: Jon Stewart mot Bill O’Reilly, Barack Obama mot Sarah Palin.”

Det är därför republikanerna, och i synnerhet Palin, varit bättre än demokraterna på att casha in på den våg av populistisk ilska som präglat landet sedan ekonomin kollapsade för två år sedan.

Sedan Palin gjorde entré på den nationella arenan i USA för två år sedan har hon ivrigt framställt sig som en kämpe för alla amerikanska kvinnor, även om få av kvinnorna håller med henne (en majoritet av Palins supportrar är äldre män).

I hennes nya dokusåpa ”Sarah Palin’s Alaska” lyckas hon i alla fall bryta ny mark för kvinnliga tv-stjärnor. Vi får följa ex-guvernören när hon och familjen åker runt i Alaskas vildmark. De fiskar, jagar och slår upp tält i hällregn. I det senaste avsnittet kunde vi se Palin skjuta en älg.

Programmet blir ett sätt för Palin – och tittarna – att leva ut urgamla, amerikanska vildmarksfantasier. Hon framstår som en kvinnlig motsvarighet till den mytomspunne Daniel Boone, vildmarkspionjären från USA:s barndom, som sällan porträtterades utan ett nyskjutet pälsdjur nonchalant slängt över axeln.

”Sarah Palin’s Alaska” har haft dalande tittarsiffror de senaste veckorna, men Palin är fortfarande ett fantastiskt dragplåster för amerikanska medier. Laddningen i hennes mediala närvaro ligger just i mystiken kring hennes politiska framtid. Kommer hon att kandidera till president? Mycket tyder på det, även om det republikanska etablissemanget uttryckt blandad förtjusning. Hennes popularitetssiffror ser inte särskilt lovande ut. En stor majoritet av amerikanerna tycker inte att hon är redo att bli president. Även konservativa väljare är skeptiska – mindre än hälften av dem som kallar sig Tea Party-sympatisörer vill se Palin som presidentkandidat.

I de tre opinionsmätningar som gjorts i december ligger hon under mot Obama med i snitt 19 procent.

I väntan på att det händer något drastiskt med Palins väljarsympatier är det kanske inte demokraterna som bör vara mest oroade för Palins framfart, utan snarare de arma älgarna, hjortarna och laxarna i Alaskas berg och floder.

Som Sarah Palin skrev i sin första bok, ”Going Rogue”:

”Här i Alaska lämnar vi gott om utrymme åt våra djur – alldeles bredvid potatismoset”