Obama Prevails WhereOthers Failed

<--

Obama segrade där andra gick bet

4 maj 2011 kl 04:46, uppdaterad: 4 maj 2011 kl 20:13

Operationen mot bin Ladin är en stor triumf för Barack Obama. Under överskådlig tid blir han nu närmast immun mot anklagelser om svaghet. Men de problem han står inför hemma och utomlands är lika enorma som tidigare, skriver professor Erik Åsard.

Det är svårt att överskatta betydelsen av att USA, efter ett decennium av fruktlös jakt, till sist lyckades lokalisera och oskadliggöra Usama bin Ladin. Han har varit supermaktens främsta fiende ända sedan 1998, då al-Qaida bombade USA:s ambassader i Kenya och Tanzania, blodiga terroristdåd som dödade 224 människor och skadade över 5000.

Bill Clinton hade ett par tillfällen att döda eller tillfångata bin Ladin, men misslyckades.

George W Bush och hans säkerhetsansvariga talade ofta om att de var huvudfienden tätt i spåren, men sanningen är att de famlade i blindo och aldrig hade någon säker information om var den gäckande skuggan befann sig.

Det krävdes en svart president med ett ovanligt namn och med en bakgrund som kritiker av Irakkriget för att spåra upp och tillintetgöra hjärnan bakom 11 septemberattackerna 2001. Operationen mot bin Ladin är en stor säkerhetspolitisk triumf för Barack Obama och för de enheter som utförde den.

Obama har ända sedan han kandiderade till presidentposten varit utsatt för falska rykten och lögner om att han skulle vara muslim, att han inte är född i USA och annat i samma stil. Den mer respektabla kritiken från motståndarhåll har gått ut på att han är en svag ledare som inte tror på det unika med Amerika, som tvekar att använda våld och som, om man får tro republikanen Mitt Romney, tänker för mycket innan han agerar.

Kritiken och lögnerna har ytterst haft till syfte att delegitimera Obama, att göra honom till en främmande figur som inte är vare sig kapabel eller lämplig att vara statschef.

Kampanjerna har haft avsedd verkan. Andelen som tror (felaktigt) att Obama är muslim har märkligt nog fördubblats från 9 till 18 procent sedan han tillträdde. I en nyligen gjord mätning svarade en fjärdedel av de tillfrågade att de inte trodde att Obama föddes i USA, och hela 45 procent av republikanerna. Och detta trots att presidentens födelsebevis har publicerats, i förkortad form, redan för ett antal år sedan. Det var troligen detta som låg bakom att Obama i förra veckan lät publicera det fullständiga födelsebeviset.

Det måste vara en ljuvlig revansch för Barack Obama att just när den bisarra debatten om hans födelseplats rasade som värst kunna ge order om en operation som leder till hans hittills största framgång som president.

Utfallet stärker avsevärt hans ledarprofil och underminerar i ett slag kritiken från högerhåll. Under överskådlig tid blir han nu närmast immun mot anklagelser om att han skulle vara en svag ledare.

Man ska ha klart för sig att det fanns ett alternativt scenario som inte valdes, nämligen att flygbomba bin Ladins byggnad sönder och samman (ungefär på det sätt som nu sker mot Muammar Gaddafi i Libyen). Det hade förmodligen lett till samma resultat, men Obama valde det mer riskabla alternativet med en helikopterstyrd kommandooperation.

Samtidigt är det uppenbart att hotet från diverse terrorister och terroristgrupper kvarstår även efter att deras främsta inspiratör har oskadliggjorts. De problem som Obamaadministrationen står inför hemma och utomlands är lika enorma och svårlösta nu som tidigare. Det gäller inte minst strategin gentemot Afghanistan och Pakistan, där Obama lika litet som företrädaren har förmått presentera några verksamma lösningar.

Dessutom visar all erfarenhet att effekterna av även en megahändelse som bin Ladins död med tiden kommer att klinga av. Mycket talar för att valdebatten nästa år som så ofta förr kommer att handla om arbetslösheten, jobben, ekonomin och budgetunderskotten.

Flera av Obamas medarbetare är gamla nog att minnas vad som hände efter Gulfkriget 1991, då de flesta trodde att president George H W Bush lätt skulle omväljas. Så skedde inte – allteftersom ekonomin försämrades ökade missnöjet och Bush förlorade mot Bill Clinton.

Om republikanerna är kloka nog att utse en mittenorienterad kandidat har de goda möjligheter att utmana Obama i nästa års presidentval. Men oavsett vem det blir kommer vederbörande att få mycket svårt att utmåla presidenten med mellannamnet Hussein som svag och obeslutsam.

ERIK ÅSARD