A Really Big Challenge for President Obama

<--

President Obamas riktigt stora utmaning

Egentligen borde det vara alldeles självklart, det som USA:s president Barack Obama sa i förra veckan: Att 1967 års gränser måste vara basen för kommande fredsförhandlingar mellan Israel och dess arabiska motparter. Men i denna konflikt är inget självklart.

Obama var inte kompromisslös i gränsfrågan. En del israeliska bosättningar går inte längre att evakuera, resonerade han, men i de fallen måste en palestinsk stat kompenseras med mark från annat, israeliskt, håll. Det räckte för att reta gallfeber på Israels premiärminister Benjamin Netanyahu som ser en återgång till gränserna före junikriget 1967 som uteslutna.

Det är två argument som Netanyahu åberopar. Det ena är säkerhetspolitiskt: Israel skulle inte gå att försvara med 1967 års gränser. Det andra är realpolitiskt: Nästan en halv miljon israeler har koloniserat Västbanken sedan 1967.

Båda argumenten är egenartade. Israel har en förkrossande konventionell militär övermakt och är dessutom rustat med kärnvapen. Scenariot med en arabisk invasion av Israel ter sig i dag politiskt och militärt som helt orealistiskt.

Argumentet ”det har skett förändringar på marken” – alltså att det i strid mot folkrätten flyttat in en halv människor på ockuperat palestinskt område – är inte bättre. En lång rad amerikanska presidenter har hummat halvt instämmande i påståendet, som kort och gott inte betyder något annat än att brott mot folkrätten måste få löna sig i särskilt ömmande fall. Att Barack Obama inte instämmer vittnar om både omdöme och kurage. Att han dristade sig till att utmana den israeliska regeringen just nu är nog heller ingen tillfällighet. Efter likvideringen av Usama bin Ladin har skränet på hemmaplan mot honom för att vara en velig vänsterfjant åtminstone temporärt dämpats.

Att redan nu börja tala om en omstart för freden vore förhastat. Det är fortfarande god tillväxt för extremister både bland israeler och palestinier och om det skulle komma fler, och tydligare, signaler från USA om ett israeliskt uttåg från Västbanken kommer det att föda konvulsioner i det israeliska samhället.

Israel drivs enligt principen att en liten elit av duktiga, moderna, kreativa personer försörjer ett tungt lass av improduktiva, fanatiska, våldsamma fripassagerare. Men den eliten röstar över lag på partier som aldrig kommer att vinna något val. Netanyahu är formellt, men bara formellt, deras ledare. De drömmer om en utomstående som ska träda in på scenen och vända lyckan. Så skriver den svensk-israeliske journalisten Nathan Shachar i DN.

Om Barack Obama lyckas bli denne utomstående som kommer in på scenen och vänder lyckan, ja, då kommer han definitivt att gå till historien som den som gjorde världen till en tryggare plats att leva på.

Sven-Olov Lööv

About this publication