.
Posted on June 5, 2011.
Dags för ny allians mellan Europa och USA?
OPINION
Publicerad 110530 08:04. Uppdaterad 110530 08:07.
Det var längesedan en amerikansk president ägnade en hel vecka åt Europa. Bush ville helst somna med huvudet på egen kudde, och var aldrig borta mer än ett par dagar i taget.
Gänget omkring honom gjorde för övrigt allt de kunde för att utså splittring i vår världsdel genom att tala om det gamla och det nya Europa. De dolde inte sina preferenser för de gamla kommunistländerna i öst som i sin rysskräck ställde upp på allt vad USA begärde. Ekonomiskt såg USA sina intressen ligga i Asien snarare än i Europa.
Obamas besök i Europa sker i ett annat stämningsläge. Det är två försvagade giganter som möts. Halva Europa befinner sig i ekonomisk kris, och EU håller på att bygga upp ett system för att hålla en rad skuldtyngda länder om ryggen och förhindra statskonkurser. Det råder social oro i Europa, och de nationella ledare som Obama skakat hand med i veckan är politiskt försvagade. Misstron mot EU:s ledarskap om man kan tala om ett sådant är om möjligt ännu större.
Obamas egen ställning har visserligen stärkts något på sistone, och republikanernas attacker mot den sociala välfärden har kommit av sig.
Efter ett nederlag i kongressen om besparingar på de äldres sjukvård (Medicare) är de rentav på defensiven. Flera kända republikaner har dragit sig ur nomineringsstriden inför presidentvalet nästa år, och de som återstår ser i dagsläget inte ut att utgöra något större hot mot Obama.
Men USA:s ekonomi vill inte ta riktig fart efter finanskrisen och skuldbördan växer. Taket för upplåningen måste höjas, och USA kan skatta sig lyckligt att världen ännu inte hittat någon annan valuta än dollarn att ty sig till. Obamas administration fortsätter att via riksbanken (Federal Reserve) föra en expansiv ekonomisk politik i hopp om tillväxten ska ta fart och reducera underskotten.
Hur man ska få fart på ekonomin är ett gemensamt bekymmer för USA och Europa, och den frågan kom förstås upp på den gamla rikemansklubben G 8 (med Japan men inte t ex Kina), när den sammanträdde i Frankrike.
Ett annat gemensamt bekymmer är hur USA och Europa ska förhålla sig till upproren i arabvärlden. Efter en viss tvekan finns nu en samsyn om att de demokratiska krafterna måste stödjas, om inte militärt så i alla fall politiskt och ekonomiskt.
Men USA hesiterar fortfarande när det gäller länder som t.ex Bahrain (där man har en stor flottbas), Jemen, Saudiarabien och Förenade arabemiraten.
Den värsta huvudvärken för USA och Europa – är Israel, som arrogant håller fast vid sin ockupationspolitik trots att landets isolering ökar från månad till månad. Härom dagen öppnade Egypten gränspassagen till Gaza, samtidigt som Hamas och Fatah ingått en allians.
Borta är snart alla diktaturer som direkt eller indirekt hjälpt Israel att förtrycka palestinierna. Obama har gjort klart att Israel måste acceptera 1967 års gränser som utgångspunkt för förhandlingar. Frågan om en palestinsk stat kommer upp på FN:s generalförsamling i höst och där finns en stor majoritet för tanken.
Obama sade i London att USA och Europa ska fortsätta leda världen, även om Kina, Indien och andra tillväxtländer blir mer självsäkra.
En ny allians mellan USA och Europa är välkommen, men ska vi utöva ledarskap i världen måste vi ha något annat att föregå med än bara vår ekonomi.
Vad som behövs är ett moraliskt ledarskap, och då får man inte favorisera vissa nationer och regimer. Mänskliga rättigheter är universella och odelbara. Det är hög tid att araber, inklusive palestinierna, får sina rättigheter.
Torsten Nilsson
tidigare chefredaktör för Folkbladet Östgöten och sedermera verksam vid ambassaderna i Holland, Tanzania och USA
Leave a Reply
You must be logged in to post a comment.