A Little Bit of Consistency Please

<--

Lite konsekvens om man får be

I sin ambition att krossa det folkliga upproret och behålla diktaturen försöker den syriska regimen göra vad som inte längre borde vara möjligt: blockera informationsflödet.

Sedan oroligheterna bröt ut i arabvärlden för snart ett halvår sedan har det kommit dussintals rapporter om övergrepp mot journalister, bloggare och andra dissidenter i Syrien. Utländska journalister släpps inte in och civilpersoner som flyr undan oroligheterna muddras av säkerhetstjänsten som söker efter mobiltelefoner, kameror och minneskort.

En person som flytt från Jisr al-Shughour berättade att han gömt ett minneskort med bilder. Militären hittade kortet och utsatte honom för svår tortyr i 24 timmar. Därefter släpptes han med budskapet att hålla tyst om vad han varit med om.

I andra liknande uppror har just informationsflödet varit avgörande för demonstranternas kampvilja och förmåga att hålla liv i upproret. I Iran försökte regimen bromsa hastigheten på internet, utan att för den skull strypa all information. I Burma var det likadant. De försökte, men demokratiaktivisterna hittade kryphål.

I Syrien har det i skrivande stund inte synts några sådana bakvägar för information. Det är tyst. Omvärlden vet inte vad som händer.

Mot den bakgrunden kan jag bara höja beundrande på mina buskiga ögonbryn när jag läser om Obamas senaste plan. Presidenten har beordrat sina säkerhetstjänster att utveckla nya möjligheter att ge internet till befolkningarna i slutna länder.

New York Times berättar att en liten grupp svettiga hackertyper sitter i en sunkig lägenhet i Washington och utvecklar en apparat stor som en portfölj som ska koppla upp en flera kvadratkilometer stor yta mot det globala internet. Det hade fungerat i Syrien. En enda amerikansk agent hade kunnat göra hela skillnaden. Väskan skulle vara extremt svår att spåra. I andra liknande projekt används beprövad arméteknik parallellt med metoder som tagits fram i den globala hackerkulturen.

Det är lysande. Det kan driva på den demokratiska utvecklingen i flera av världens stängda länder.

Men vänta nu! “Hold your horses”, som presidenten skulle sagt. Finns det inte en hake här?

USA använder alltså hackerteknik (jag upprepar – hackerteknik) för att ge ett fritt internet åt förtryckta befolkningar. Samtidigt sitter den före detta soldaten Bradely Manning i fängelse, åtalad på 22 punkter för att ha läckt information om amerikanska krigsövergrepp till Wikileaks. Han riskerar livstidsstraff.

Samma USA som nu utvecklar internet åt de förtryckta arbetar också för att ge sina egna säkerhetstjänster ökade möjligheter att scanna av internet, läsa människors e-post och på andra sätt göra intrång i den personliga integriteten. Flera sådana förslag lades fram för den amerikanska kongressen förra året. Åtgärder som James Dempsey vid Center for Democracy and Technology kallat för “ett hot mot de fundamentala elementen i internetrevolutionen.”

Jag säger inte att Obama ska stänga ned sina projekt för ett fritt internet i länder som Iran, Syrien eller Burma. Det är utmärkt. Fantastiskt till och med.

Men lite konsekvens vore inte heller så dumt.