Gingrich nästa dagslända?
De haglar tätt nu, debatterna mellan de republikanska kandidaterna inför nästa års presidentval. I natt hölls ytterligare en, denna gång i South Carolina. Den delstaten är viktig på flera sätt. Dels hålls dess primärval tidigt, och dessutom är den en av landets mest konservativa delstater. Det senare ger den stor tyngd i republikanska kretsar, och den förefaller vara både trendsättande och representativ. Det är naturligtvis svårt att säga vad som är hönan och ägget, men den republikan som vinner i South Carolina brukar så gott som undantagslöst vara den som även vinner partiets presidentnominering. Mycket stod således på spel i nattens debatt.
Fortfarande har valrörelsen väldigt mycket karaktär av ”Mitt Romney mot resten”. Den förre Massachusettsguvernören anses av de flesta bedömare vara den tyngsta kandidaten, men han är också misstrodd i breda republikanska kretsar. Dels för enskilda ställningstaganden, där han anses ligga fär långt till vänster, och dels eftersom han tillhör mormonkyrkan som av många högerkristna grupperingar betraktas som en sekt.
Problemet för Romneys belackare är att de motkandidater som seglar upp har haft en tendens att implodera. Först var det Michelle Bachmann, tea party-favoriten från Minnesota, som samlade anti-Romney-styrkorna bakom sig. Hon sjönk dock ihop som en sufflé när Texasguvernören Rick Perry dök upp på scenen. Perry har dock gjort bort sig rejält flera gånger under kampanjen, senast för några dagar sedan när han mitt under en debatt glömde bort vilka tre myndigheter han vill lägga ned.
Därefter graviterade många republikaner mot Herman Cain, affärsmannen från Georgia som visserligen saknar politisk erfarenhet men som gjort bra ifrån sig i debatterna och har stor trovärdighet i ekonomiska frågor. Cain har dock på senare tid tvingats försvara sig mot anklagelser om att ha gjort sexuella närmanden mot kvinnliga medarbetare, och oavsett påståendena stämmer eller ej så har de allvarligt skadat hans kampanj.
Nu förefaller Newt Gingrich, som senast i somras drabbades av kris när hans kampanjteam brakade samman, få vind i seglen igen. Den tidigare talmannen i representanthuset, som 1994 ledde det republikanska kongressövertagandet med sitt ”Contract with America”, har visat upp en tuff och självständig sida under de gångna månaderna, vilket parat med hans intellektuella tyngd nu lockar republikanska sympatier.
Gingrich kan mycket väl bli nästa huvudmotståndare för Romney, trots att han till skillnad från de flesta andra kandidaterna brukar avstå från att kritisera förhandsfavoriten. Jag tror inte att Gingrich kan gå hela vägen, men han borde kunna lyfta sig över sin nuvarande nivå, och i den här sortens sammanhang brukar den ena framgången föda den andra. Åtminstone ett litet tag.
Newt Gingrich lär inte bli USA:s nästa president, men han kan bli primärvalets nästa dagslända.
Funny you don’t mention Ron Paul. Take a look a his positions, they are solid and logical, something quite different from the tripe coming from the people you mention, and from Obama.