Republicans Make It Harder for Minorities to Vote

<--

Republikanerna försvårar för minoriteterna att rösta

Ingress:

Republikansk strategi. Obamas seger 2008 byggde främst på ett ökat valdeltagande bland svarta, spansktalande, unga och förstagångsväljare. Detta har inte lämnat republikanerna någon ro. Motstrategin är att mobilisera de vita kärnväljarna och samtidigt göra det svårare för minoriteter och fattiga att utnyttja sin rösträtt. Ett dussintal republikanskt styrda delstater har infört nya röstningsregler för att minimera dessa gruppers valdeltagande. Frågor om hudfärg och etnisk bakgrund kommer därför garanterat att åter göra sig påminda i årets amerikanska presidentval, skriver Erik Åsard.

I dag inleds den långa raden av primärval i USA. Först ut är delstaten Iowa, där allt ljus riktas mot republikanerna (alla vet redan vem som blir demokraternas presidentkandidat). Det är ett alltmer enhetligt och högerorienterat parti som nu möter väljarna. Tendensen har varit tydlig inte bara i de tv-debatter som hållits under hösten utan även i den övergripande strategi som republikanerna knäsatte efter valförlusten 2008.

Presidentvalet 2008 var remarkabelt inte bara för utfallet utan också för att så många röstade. Över 131 miljoner, motsvarande nära 62 procent av de röstberättigade, gick till vallokalerna – det högsta valdeltagandet sedan 1968. Aldrig tidigare har så många väljare med minoritetsbakgrund deltagit i ett amerikanskt presidentval.

Barack Obamas seger byggde främst på ett ökat valdeltagande bland de svarta och stora framgångar bland de spansktalande, unga och förstagångsväljarna. Att han skulle vinna stort bland de svarta (95 procent) och unga (66 procent) var ingen överraskning. Notabelt är att Obama även utklassade republikanen John McCain bland de två snabbast växande minoritetsgrupperna i USA – 67 procent av de spansktalande röstade på Obama liksom 62 procent av väljare med asiatisk bakgrund.

Obamas triumf har inte lämnat republikanerna någon ro. Deras motstrategi blev att satsa på en mobilisering av de vita kärnväljarna i akt och mening att återvinna kongressen 2010 och presidentposten 2012. Det lyckades bra i kongressvalet 2010 då 62 procent av de vita väljarna (exklusive de spansktalande) röstade på republikanerna, vilket hjälpte dem att återta majoriteten i representanthuset. Partiet drog också fördel av att valdeltagandet kraftigt minskade bland minoriteterna, vilket vanligen är fallet i ett mellanårsval.

Det var inte givet att republikanerna skulle gå in för en helvit röstmaximeringsstrategi. Inflytelserika röster inom partiet som William Kristol, Grover Norquist och Karl Rove varnade för att en strategi som har udden riktad mot immigranter och minoriteter på sikt kan leda till flera smärtsamma valförluster. Demografen Joel Kotkin uppskattar att USA:s befolkning år 2050 kommer att uppgå till minst 400 miljoner, en ökning med 100 miljoner jämfört med i dag. Merparten av ökningen beräknas bestå av olika minoritetsgrupper, framför allt asiater och spansktalande. Att göra sig till ovän med dessa ansenliga grupper är ett säkert sätt att skjuta sig själv i foten, förmanade kritikerna.

Till ingen nytta – den invandrarkritiska falangen, ivrigt påhejad av Tea Party-rörelsen och konservativa evangelikaner, har i dag en stark ställning inom partiet och ser kongressvalet 2010 som en modell för framtiden.

Den republikanska strategin inför årets presidentval går ut på att fortsatt mobilisera den vita befolkningsgruppen och samtidigt göra det svårare för minoriteter och fattiga att utnyttja sin rösträtt. Strategin visar sig dels i en vida spridd immigrationskritik bland republikanska politiker och gräsrötter, särskilt mot så kallade illegala immigranter, dels i en rad nya regler i olika delstater som begränsar möjligheterna att rösta.

När Texasguvernören Rick Perry gav sig in i leken i höstas tog han snabbt ledningen i nomineringsstriden. Men Perrys öde beseglades troligen då han i en tv-debatt försvarade användningen av skattemedel för att bekosta utbildningen för barn till illegala immigranter. Uttalandet möttes av burop från publiken och hans opinionssiffror störtdök. I kongressen är motståndet starkt mot en reformering av immigrationspolitiken och även republikaner som tidigare stödde en reform (som till exempel John McCain) har tvingats byta åsikt för att kunna bli omvalda.

Efter 2010 års kongressval har vidare ett drygt dussintal republikanskt styrda delstater infört nya regler i syfte att minimera minoriteternas valdeltagande. Reglerna går ut på att korta perioden för förtidsröstning, göra det svårare för väljare att registrera sig och kräva att de skaffar sig statligt utfärdade identitetskort. Tidigare har det normalt räckt med att visa körkort, bank- eller pensionshandlingar för att styrka sin identitet i vallokalen (USA har ingen central myndighet som automatiskt skickar ut röstkort inför valen). I Florida har delstatsförsamlingen antagit en lag som förbjuder röstning på söndagen före valet, traditionellt en dag som de svarta brukar utnyttja efter kyrkobesöken för att gå och rösta. I Texas godtas som av en händelse vapenlicenser som ID-handling medan studenternas ID-kort inte duger.

En annan händelse som ser ut som en tanke är att i merparten av de delstater som infört begränsningar av rösträttsreglerna var utgången mycket jämn 2008. Hit hör, förutom Florida, Missouri, North Carolina, Ohio, Pennsylvania, och Wisconsin. En studie vid New York University Law School uppskattar att de nya reglerna kommer att försvåra eller omöjliggöra för cirka fem miljoner väljare att rösta, varav många minoritetsväljare.

Republikanerna menar att åtgärderna är nödvändiga för att minska möjligheterna till röstfusk. Men det är ett skenargument eftersom röstfusk numera sällan förekommer. Det verkliga skälet artikulerades en gång av Paul Weyrich, en av den republikanska högerns portalfigurer som inför valet 1980 yttrade: ”Jag vill inte att alla ska gå och rösta. Våra vinstchanser ökar ärligt talat om valdeltagandet minskar.” Med andra ord: eftersom minoriteter, unga och fattiga tenderar att rösta demokratiskt gäller det att sätta upp hinder för deras valdeltagande.

Det är en historiens ironi att republikanerna en gång bildades för att bekämpa slaveriet medan demokraterna länge försvarade diskrimineringen av de svarta, inklusive metoder för att förhindra deras möjligheter att rösta. Det var republikanen Abraham Lincoln som avskaffade slaveriet och partiet hade betydande stöd bland afroamerikanerna ända fram till 1950-talet. Men efter att demokraterna gick i spetsen för införandet av nya medborgar- och rösträttslagar i mitten av 1960-talet svängde det, och i dag är rollerna mellan partierna ombytta.

Justitieminister Eric Holder lovade nyligen att hans departement noggrant ska granska huruvida de nya reglerna är förenliga med 1965 års rösträttslag. Mycket av den fortsatta striden lär utspelas i domstolarna – något som garanterar att frågorna om hudfärg och etnisk bakgrund, vilka utgjorde ett brummande bakgrundsbrus 2008, kommer att göra sig påminda också under den valrörelse som nu på allvar börjar.