America’s Four Catastrophic Mistakes in Iraq

<--

USA:s fyra katastrofala misstag i Irak

USA:s ambition att skapa en demokratisk mönsterstat av Irak skulle bli ett gott exempel för andra stater i området att ta efter. I stället har Iraks ”demokratimodell” blivit ett skräckexempel för de nya regimerna i Egypten, Tunisien och Libyen, skriver sociolog Jamila Hussein.

Relaterat

Med anledning av USA:s tillbakadragande av sina trupper från Irak kommenterade talmannen i det irakiska parlamentet, Usama al-Nujayfi, den 2 jan. 2012 i ett TV-tal situationen i Irak. Han sa att Irak drabbats av allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter genom överdrivet våld och övergrepp mot oskyldiga människor och deras egendom och genom godtyckliga arresteringar. Han betonade att de politiska partierna i Irak nu lever i konstant konflikt med varandra och orsakerna till detta är den stora osäkerheten i landet med problem som arbetslöshet, stor korruption och brist på fungerande samhällsfunktioner som el- och vattentillförsel. Enligt min mening är detta en korrekt beskrivning av Irak av i dag.

Hur har det kunnat bli på det här sättet efter det att USA under nio år styrt utvecklingen i landet?

USA:s ambition var ju från första början att skapa en demokratisk mönsterstat i Mellanöstern som skulle framstå som ett gott exempel för andra stater i området att ta efter. I stället har Iraks ”demokratimodell” blivit ett skräckexempel för de nya regimerna i Egypten, Tunisien och Libyen och de gör allt för att undvika att hamna i samma situation som Irak.

Om man analyserar USA:s påverkan på Irak, så kan man peka på ett antal grundläggande misstag som USA gjort. Förmodligen har USA handlat i god tro, utifrån den begränsade och vinklade information man fått, men de faktiska resultaten av USA:s nio år i landet har på flera sätt blivit negativa. Enligt min mening kan man peka på fyra grundläggande misstag:

Misstag nummer ett

Det första misstaget var när Paul Bremer (den amerikanska administrationens chef för Iraks civila omdaning till demokrati) den 23 maj 2003 gav order om att omedelbart upplösa hela den irakiska armén och avskeda alla dess officerare och soldater. Order gavs också att avskeda alla poliser. Irakierna var sedan lång tid tillbaka vana att hela deras liv var övervakat och kontrollerat av en diktaturregim. Plötsligt försvann all denna övervakning och fältet lämnades fritt för alla och envar att ta för sig av den nya friheten.

En del privatpersoner tog chansen att stjäla attraktiva varor och pengar från officiella institutioner som banker, kontor, museer etcetera, samt länsa och bränna viktiga papper från olika regeringskanslier.

Även al Qaida och andra terrorgrupper utnyttjade den allmänna oredan till att flytta fram sina positioner i Irak och utföra terrordåd och ta hämnd på USA. Detta svaghetstillstånd utnyttjades också av grannländerna, främst Iran, som skaffade sig inflytande i Irak genom att muta och understödja shiamuslimska grupper.

Misstag nummer två

Det andra misstaget var att dela in befolkningen i olika etniska och religiösa grupper och fördela antalet platser i parlamentet efter gruppernas storlek och inflytande. Ambitionen från USA:s sida var att alla grupper i Irak skulle få komma till tals, även minoritetsgrupper, men det faktiska resultatet blev en oförsonlig kamp om makt och herravälde, där varje grupp försökte öka sin egen makt på de andra gruppernas bekostnad.

Det blev en kamp med mord och kidnappningar. Inte minst har detta drabbat de två största religiösa grupperna, shia- och sunnimuslimerna och inom var och en av dessa grupper har självutnämnda ”småpåvar” skapat sig egna maktpositioner. Till slut har det uppstått en situation med allas krig mot alla.

När det gäller kurderna så har de sedan 1991 uppnått ett visst självstyre i norra Irak, men de har fortfarande problem med centrala regimen i Bagdad angående några omstridda städer som Kerkuk och Khanaqin med flera. Problemen där har uppstått eftersom invånarna är blandade mellan kurder, araber och turkar. Städerna är speciellt viktiga på grund av oljeutvinningen och oljeindustrin.

Under Sadams tid tryckte regimen ned alla former av separatistiska rörelser och motsättningar i samhället. Men efter USA:s ankomst har motsättningarna blossat upp och Iraks parlament har också blivit en stridszon där allas krig mot alla råder i stället för att vara en plats för samtal och konstruktiva kompromisser.

I en fungerande demokrati måsta man ha respekt för andra åsikter än ens egna. Ingenting av detta finns i Irak av i dag. Alla beskyller och anklagar motståndarna för de mest befängda saker, för att på så sätt öka sin egen makt.

Den största konflikten just nu är mellan sunnimuslimer och shiamuslimer, där shiamuslimen al Maliki (statsminister) anklagar sunnimuslimen al Hashimi (vice president) för inblandning i terrordåd och andra våldshandlingar. På det sättet har det nuvarande parlamentet i Irak skapat en situation där nästan inga beslut kan fattas eftersom all tid går åt att högljutt och aggressivt beskylla motståndarna för lögn och bedrägeri.

Misstag nummer tre

Det tredje misstaget var att upplösa Baathpartiet, som var det enda tillåtna partiet under Sadams regim och hade många inflytelserika medlemmar. I det läget tillsatte USA en parlamentarisk kommitté, som beslutade att omedelbart upplösa Baathpartiet och förbjuda alla tidigare medlemmar att delta i några som helt politiska aktiviteter i det nya Irak. Dessutom beslöts att ställa partiets ledande politiker inför rätta. I praktiken vidgades beslutet senare till att gälla samtliga tidigare medlemmar och direktivet var att alla dessa skulle avskedas från sina civila arbeten i samhället. Effekten blev att den USA-stödda regimen skaffade sig en stor grupp av oförsonliga fiender som gjorde allt för att sabotera den nya regimen.

Misstag nummer fyra

Det fjärde misstaget var att USA lade beslag på Sadams tidigare luxuösa byggnader och område i centrala Baghdad. Området är cirka tio kvadratkilometer och omges av en hög, ogenomtränglig mur och är en av de mest välbevakade militära platserna i Irak, och kallas ”Green Zon”. Här inrättade USA sitt högkvarter och här bodde och bor ledande amerikanska officerare och tjänstemän. Här fick också de nya politikerna i Irak bosätta sig och leva i trygghet och lyx och med välfungerande vatten- och elförsörjning.

Allt detta står i bjärt kontrast till det liv som drabbat den vanliga befolkningen, som tvingats konfronteras med kaos, terrordåd, fattigdom, kriminalitet, arbetslöshet och ständiga störningar i vatten- och eltillförseln. Denna olikhet i boende har starkt bidragit till att skapa ett stort avstånd mellan politikerna och det vanliga folket. I stället för att representera folket har politikerna ofta använt det irakiska parlamentet till att ensidigt främja sina egna behov och intressen. De få politiker som verkligen försökt göra något för landets och folkets bästa har snabbt marginaliserats av den stora majoriteten politiker och har blivit utan all makt och inflytande. Det irakiska folket upplever heller ingen som helst samhörighet med sina politiker och upplever dem som ett främmande privilegierat element i samhället.

Demokrati förknippas med fel saker

Avslutningsvis kan konstateras att USA:s agerande hos det irakiska folket har skapat en stor osäkerhet om vad demokrati är. Folket har upplevt en stor klyfta mellan vackra ord om frihet, jämlikhet och demokrati, och den krassa och osäkra verklighet som de tvingats leva i. För det irakiska folket har demokrati kommit att förknippas med en mängd negativa attribut som egoism, kriminalitet, misstänksamhet, mord, kidnappning, korruption, förskingring, godtyckliga fängslanden av oskyldiga och stor flykt från landet, vilket knappast var vad USA avsett.

Det stora felet är att USA aningslöst försökt applicera ett västerländskt, demokratiskt tänkande på ett land med helt annan kulturhistorisk och religiös bakgrund. Resultatet av detta är tragiskt både för USA och för det irakiska folket.