Americans Mourn the Death of Malls

<--

Galleriornas död sörjs i USA

För inte alltför många år sedan fanns det rätt många bokhandlar i vårt bostadsområde på Manhattan. Bokhandlar av den gamla sorten, med knarrande trägolv, dignande hyllor och kunniga expediter som hade koll på hela sortimentet.

Sedan kom den stora bokhandelskedjan som finns över hela USA och öppnade två butiker i storformat – ”super stores” – och snart var alla övriga var utkonkurrerade.

Även om New York är en gigantisk storstad har många stadsdelar haft ett slags småstadskaraktär. Skomakare, slaktare, alla möjliga hantverkare och småbutiker har funnits vägg i vägg. Men de har blivit allt färre. Istället breder bankkontor och stora märkesbutiker ut sig över halva kvarter, på utrymmen som tidigare rymde tre eller fyra småbutiker.

När de stora nati onella kedjorna tog över var många upprörda. Kalla det nostalgi. Men protestlistor cirkulerade i kvarteren. Folk skrev under.

– Det blir som i förorterna. Snart har vi väl en galleria i varje gathörn, muttrade grannar ilsket i hissen.

Vid ett besök hos bekanta kom det som lite av en överraskning att en liknande nostalgi nu börjar breda ut sig i förortsområden.

Men vad man sörjer där är just gallerian, det opersonliga köpcentrum som ser likadant ut över hela USA men som ändå fungerat som en social samlingspunkt. Det visade sig nu att den lokala gallerian är på fallrepet. Flera av butikerna har slagit igen. Det ser lite ödsligt och sjabbigt ut.

Det är verkligen är kris för gallerian över hela USA. Det har skett en överetablering. Konsumenternas köpvanor har ändrats. Många handlar nu hellre i enskilda småbutiker nära bostaden. Konkurrensen från internethandeln är hård att möta.

Gallerian ha r varit så intimt förknippad med den moderna förortsmiljön att det kan vara skäl att tala om en epok som går i graven.

I Ohio används en välbesökt glasgalleria nu för inomhusodling av grönsaker och jordgubbar, en annan har rivits för att ge plats åt en park. På andra håll byggs stora och relativt nya butiksgallerior om till kontor eller bostäder.

Likafullt visar det sig att vuxna människor saknar sina gallerior. Det handlar inte bara om butikernas utbud. Nostalgin går djupare än så. En del ser snarare gallerian som en central del av uppväxten, en samlingsplats efter skolan, platsen där alla hängde.

Tillbaka på Manh attan ser vi att ännu en bank håller på att öppna ett stort kontor i kvarteret intill. En granne noterar samma sak och undrar vad det beror på. Det är trots allt så att allt färre människor går till ett bankkontor för privat­ekonomiska ärenden som lättare klaras över internet. Ändå finns nu många fler bankkontor i grannskapet än för bara ett par år sedan medan flera små livsmedelsbutiker försvunnit.

Vi enas om att det är ett mysterium. Eller också är det bara så att bankerna har så gott om pengar att de kan betala kontorshyran som en reklamplats.

Vi undrar också vad som ska hända med bokhandeln, den enda som är kvar efter ett den ­stora kedjan slagit igen en av sina två butiker. Saknaden efter de gamla boklådorna är plötsligt avlägsen. Nu gäller det om den stora opersonliga bokhandelskedjan ska klara sig kvar.

About this publication