Strategic Foolery

<--

Strategiska pajaskonster

Resan till Europa skulle höja Mitt Romneys trovärdighet. Istället slutade den i tisdags med att hans presstalesman bad journalisterna att kyssa honom där bak.

I förra veckan inledde Mitt Romney, republikansk kandidat i USA:s presidentval, en utlandsturné i London med att ifrågasätta om staden var redo för OS-arrangemanget. Britterna och premiärminister David Cameron var inte roade.

Efter London gick resan till Jerusalem. Där gjorde Romney klart att han ser kulturella skillnader som en viktig förklaring till att de palestinska områdenas ekonomi går så mycket trögare än Israels. Uttalandet kallades rasistiskt av palestinska företrädare.

Europeiska medier har kallat Mitt Romney naiv och fördomsfull i samband med hans klavertramp. En ledande tysk tidning skrev efter besöket i Jerusalem att han har diskvalificerat sig som medlare i Mellanöstern. Det är lätt att hålla med.

Att skylla palestiniernas svåra ekonomiska läge på deras kultur är kanske inte liktydigt med rasism. Men det avslöjar en okunnighet om statsmannaskap och om Mellanösternfrågornas komplexitet.

Det finns dock inget som säger att Romneys stab ser resan som ett misslyckande. Den kanske kan ge den utrikespolitiskt oerfarne Romney något av ett alibi, en del tjusiga foton tillsammans med kända politiker och ytterligare statsmannanamn att strö omkring sig i intervjuer.

Europa må se Romney som en pajas. Men det kan vara till hans fördel i republikanska väljares ögon att han vågar uppträda lagom nonchalant mot europeiska statschefer. Precis som en gång George W Bush gjorde.

Och utrikespolitiken kommer att väga lätt som en fjäder i november. Valet kommer att handla om jobben – i ett USA som är allt mindre intresserat av omvärlden.

Det kommer att missgynna president Barack Obama. När han gick till val 2008 var en avgörande fråga hur USA skulle hantera krigen i Afghanistan och Irak.

Obama har hållit sina vallöften. Kriget i Irak är avslutat och i Afghanistan är USA på väg att dra tillbaka sina trupper. Ironiskt nog ger det ingen självklar utdelning för Obama.

Detsamma gäller den trovärdighet Obama och utrikesminister Hillary Clinton har lyckats bygga upp. De har på många sätt gett USA:s utrikespolitik en pragmatisk nystart, en väg ut ur den ideologiska återvändsgränd som Bushregimen styrde in i.

Läget mellan president Obama och Mitt Romney är jämnt. Det beror som alltid inför amerikanska val lite på hur man räknar. Ser man till fördelningen av mandat i de stater som väger över mot Obama eller Romney tycks presidenten ha ett försprång – så länge han tar Florida.

I delstaten Florida finns en strategiskt viktig judisk befolkning, som skulle kunna hjälpa Romney till seger. Om de nu tycker att en presidentkandidat som förolämpar palestinierna med näst intill rasistiska kommentarer har framtiden för sig, vill säga.

Det kan man tyvärr inte utesluta att de gör.