There should not be any gray zone between war and peace, where human rights don’t apply to the strong. In war, the laws of war apply; in peace, the laws of peace. Any lawless area in between, where people can be deprived of their human rights, held arbitrarily captive and subjected to torture, does not and should not exist. That the U.S. tortures alleged terrorists and arbitrarily shuts them away in Guantanamo is an ongoing legal scandal.
Almost 12 years after the attack against the World Trade Center in New York, there are no excuses left for not closing the detention center and either prosecuting or freeing the remaining prisoners. President Obama has broken his promise to close the Guantanamo detention camp within five years.
In a very important article in Dagens Nyheter,* Hans Corell, the former legal counsel for the U.N., writes that the issue of human rights has taken a deplorable turn after Sept. 11, 2001. It was then that the members of the terrorist movement al-Qaida hijacked passenger planes over the U.S. and succeeded in crashing two of them into the World Trade Center and a third into the Pentagon.
Then-U.S. President George W. Bush responded by declaring war on terrorism and stating that in this war, the rest of the world’s nations were either for or against America. Even Sweden yielded by secretly handing over Ahmed Agiza and Mohammed El Zari to the CIA for transport to Egypt, imprisonment and torture. Corell cites a report that George Soros' Open Society Foundations published on Feb. 5:
“The report is a frightening account of how 54 nations, Sweden among them, assisted the American CIA with extraordinary renditions and secret internment of suspected terrorists. The common denominator in the 136 cases reviewed in the report (the total number is unknown) is that those concerned were subjected to torture or other inhumane or degrading treatment.”
The history of human rights is long. The crucial test came after World War II. The Nuremberg trials’ judgment against leading Nazis from 1945 through 1948 builds upon the conception that there are universal human rights that do not cease to apply in war and that are relevant regardless of legislation. The most important compilation of these rights was made in 1948 in the U.N.’s Universal Declaration of Human Rights.
It is easy to take that which is good for granted; however, human rights need to be defended constantly. Of course, the world’s democracies should spearhead the defense and not grant themselves or their allies exceptions. The same rules and measures ought to apply to all, regardless of military might or political system. Democracies have no special right to violate human rights.
The Raoul Wallenberg Institute of Human Rights and Humanitarian Law in Lund has, together with other human rights organizations, published a document titled “Rule of Law: A Guide for Politicians.” It is available in several languages and fulfills an explicit need.
*Editor’s note: Dagens Nyheter is a Swedish daily newspaper.
Det får inte finnas en gråzon mellan krig och fred där mänskliga rättigheter inte gäller för den starke.
I krig gäller krigets lagar, i fred fredens lagar. Något laglöst utrymme däremellan, där människor kan berövas sina mänskliga rättigheter, hållas godtyckligt fängslade och utsättas för tortyr finns inte och får inte finnas. Att USA torterar påstådda terrorister och godtyckligt spärrar in dem på Guantanamobasen är en pågående rättsskandal.
Nästan 12 år efter attentaten mot World Trade Center i New York finns inga ursäkter kvar för att inte stänga fånglägret och antingen åtala eller frige de kvarvarande fångarna. President Obama har brutit sitt vallöfte att stänga Guantanamolägret i fem år.
I en mycket viktig artikel på DN Debatt skriver FN:s förre rättschef Hans Corell att frågan om mänskliga rättigheter tagit en sorglig vändning efter 11 september 2001. Det var då medlemmar i terrorrörelsen al-Qaida kapade fyra passagerarflygplan över USA och lyckades krascha två av dem mot World Trade Center och ett tredje mot försvarshögkvarteret Pentagon.
USA:s dåvarande president George W Busch svarade med att förklara krig mot terrorismen och deklarera att i det kriget var världens övriga länder antingen för eller emot USA. I detta fogade sig även Sverige genom att i hemlighet lämna ut Ahmed Agiza och Mohammed al-Zari till CIA för transport till Egypten, fångenskap och tortyr. Corell citerar en rapport som George Soros Open Society Foundations publicerade den femte februari i år:
”Rapporten är en skrämmande redogörelse för hur 54 länder, däribland Sverige, bistått amerikanska CIA med extraordinära överlämnanden och hemlig internering av misstänkta terrorister. Den gemensamma nämnaren i de 136 fall som redovisas i rapporten (det totala antalet är inte känt) är att berörda utsatts för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling”.
De mänskliga rättigheternas historia är lång. Det avgörande provet kom efter andra världskriget. Nürnbergrättegångarnas domar mot ledande tyska nazister 1945-1948 bygger på uppfattningen att det finns universella mänskliga rättigheter som inte upphör att gälla i krig och som gäller oavsett lagstiftning. Den viktigaste sammanställningen av dessa rättigheter gjordes 1948 i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Det är lätt att ta det som är gott för givet, men de mänskliga rättigheterna behöver ständigt försvaras. Självklart skall världens demokratier gå i spetsen för detta försvar och inte bevilja sig själva eller sina allierade undantag. Samma regler och samma mått måste gälla för alla, oavsett militär styrka eller politiskt system. Demokratier har ingen särskilt rätt att bryta mot de mänskliga rättigheterna.
Raoul Wallenberginstitutet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt i Lund har tillsammans med andra MR-organisationer givit ut skriften ”Rättsstaten – en handledning för politiker”. Den finns på flera språk och fyller ett tydligt behov.
This post appeared on the front page as a direct link to the original article with the above link
.