[Ingress: Det var ju särdeles lång framkörning på Barack Obamas vårdreform – mer än tre år för en del inslag och attackerna fortsätter nu utan något särskilt övertygande försvar från hans sida. De första 100 dagarna efter omvalet har USA:s president fått tillbringa i motvind.]
När demokraten Franklin D Roosevelt tog över Vita huset 1933 mitt i den svarta svackan utlovade han snabba beslut, på bara 100 dagar. Ända sedan dess har den tidtabellen använts som mätare på presidenter.
För Barack Obama blev det – beroende på var man står politiskt, naturligtvis – väl godkänt efter 100 dagar under hans första period i Vita huset 2009 med åtgärder för att rädda bilindustrin och finansmarknaderna, plus ett slag för jämställdhet i lönesättning för kvinnor.
Sedan, menar även sympatisörer, grävde han ner sig i sjukvården och negligerade jobbtillväxten. Fast lagen om utvidgat försäkringsskydd för minst 30 miljoner amerikaner påföljande år jämfördes ändå med Lyndon B Johnsons sociala reformer på 1960-talet och betraktas som Obamas främsta bedrift.
I januari i år svor Obama eden en andra gång och 100-dagarspasset avslutades just med beska kommentarer från båda sidor. Det fanns gott om färska citat att hänga upp åsikterna på, som Obamas kommentar om ”trassel och gupp” är naturligt innan vårdreformen trätt i kraft och så repliken à la Mark Twain att ryktet om hans nära förestående bortgång är överdrivet.
Partikamraten Bill Clinton befann sig i samma läge 1995 och insisterade lite gnälligt att han visst var relevant. Men Clinton var känd som ”the comeback kid” och dompterade sedan republikanerna efter en budgetstrid.
Obama skiljer sig från både Roosevelt, Johnson och Clinton i såväl personlighet som i inställningen till praktisk politik och maktutövning. Han hörsammade aldrig propåer om att odla kontakter i kongressen och har vikit sig vid upprepade tillfällen, senast när han gick med på att höja inkomsttaket innan skattehöjningar slår till.
Den mest fatala motgången var nejet till listan med de skärpningar i vapenlagstiftningen som han bestämt radade upp några veckor efter tragedin i skolan i Newtown. Demokrater pekar på att senatorer som röstade emot fått känna av det i sämre opinionssiffror men det är långt till valhösten 2014 och stödet för bakgrundskontroller kan ha avtagit då.
Näst i tur står invandringen och de 11 miljonerna utan uppehållstillstånd, ”illegals” som man säger i USA. Det ter sig plötsligt mörkare och återstår se om Obama ställer sig bakom förslag om att homosexuella ska få samma rätt till visum för familjemedlemmar som heterosexuella.
Syrien kommer också högt på dagordningen. Där drog Obama förra året ett ”rött streck” ifall regimen använder kemiska vapen men här torde allmänheten ha förståelse för om han avvaktar med ännu ett militärt vågspel i arabvärlden.
Möjligen avvärjde Obama klagomål om sitt kabinett som alltför manligt och alltför vitt med sista-minuten-utnämningarna i veckan som gick: svarte kommunikationsministern Anthony Foxx och kvinnliga handelsministern Penny Pritzker.
Leave a Reply
You must be logged in to post a comment.