En supermakt får utstå kritik för att lägga sig i för mycket, men lika ofta för att inte lösa världens kriser. Det är lätt att kalla George W Bushs invasion i Irak ett fatalt fiasko. Men 170 000 döda i inbördeskrigets Syrien, där USA har hållit sig undan, är också en tragedi. I båda länderna sprider nu Islamiska staten, IS, skräck och död.
Hillary Clinton, president Obamas utrikesminister i fyra år, ger debatten bränsle genom att till synes angripa honom för passivitet i Syrien. I en omtalad intervju i tidskriften The Atlantic påminner hon om att hon inte fick gehör för förslaget att utbilda och beväpna rebellerna.
Clinton planerar säkert för presidentvalet 2016, och behöver ett lagom avstånd till den impopuläre Obama. Men hennes kritik är vag. Att de sansade rebellgrupperna i Syrien aldrig blev en trovärdig militär styrka var förvisso ett misslyckande som ledde till ett ”vakuum som jihadisterna har fyllt”. Samtidigt medger Clinton att ingen kan veta hur hennes linje hade fungerat.
ANNONS:
”Beväpna upproret” har låtit sig sägas. Men förutsättningarna för framgång var och är dåliga. I ett blogginlägg på Washington Posts hemsida ger Marc Lynch, chef för George Washingtonuniversitetets institut för Mellanösternstudier, en rad övertygande skäl.
Rebellorganisationerna i Syrien var många och splittrade, mer en samling lokala miliser än en gerillaarmé. Exilpolitikerna hade sina egna mål. Ekonomiskt och militärt stöd kom från flera olika muslimska länder (Saudiarabien, Qatar, Turkiet) och privatpersoner med totalt motsatta intressen. En del syriska grupper var nöjda med att störta diktatorn al-Assad, islamisterna ville skapa ett kalifat. Allianser bildades och upplöstes, sekulära stred mot eller samarbetade med jihadister beroende på dagsläge.
Idén att pålitliga rebeller kunde väljas ut och anförtros avancerade vapen stämmer inte alls, skriver Lynch. Men de kanske hade lockats av pengar och resurser? I så fall skulle de också ha kunnat skifta lojalitet nästa dag. Hans slutsats är att kriget hade sett likadant ut, men att USA varit en del av katastrofen.
Clinton har rätt i att Obamas devis ”gör inte dumma saker” inte räcker som utrikespolitisk princip. Men någon manual mot extremism och kaos har varken hon eller någon annan presenterat.
Leave a Reply
You must be logged in to post a comment.