The USA’s Sad ‘Latin Americanization’

<--

Mauricio Rojas: USA:s sorgliga latinamerikanisering

Två opinionsundersökningar offentliggjorda i början av april tittar närmare på de amerikanska väljarnas värderingar och uppfattningar inför kommande presidentvalet. Den ena gjordes av Quinnipiac University och den andra av Public Religion Research Institut (PRRI) i samarbete med tidskriften The Atlantic.

Bland frågorna finns det flera som handlar om behovet av en stark ledare som inte bryr sig om att söka konsensus och inte heller om att bryta mot reglerna och göra ”vad som helst” för att lösa landets problem (”we need a leader who is willing to break some rules if that’s what it takes to set things right” och ”what we need is a leader who is willing to say or do anything to solve America’s problems”, lyder två av de påståenden som de intervjuade skulle ta ställning till).

Resultaten är oroväckande. Nära hälften av respondenterna tyckte att det behövs en ledare som är beredd att bryta mot reglerna och bland Donald Trumps anhängare var det nästan två tredjedelar som höll med. Dessutom tyckte en majoritet att det behövs en ledare som är beredd att göra vad som helst för att lösa USA:s problem. Hos republikanerna var det två tredjedelar som tyckte så och bland Trumps anhängare var det 83 procent.

Majoriteten tyckte också att det behövs en ledare som ”inte bryr sig om vad andra säger”, en åsikt som var särskilt stark bland de som gillade Trump. Och en majoritet bland alla kategorier väljare, med undantag av Hillary Clintons, tyckte att landet behöver ”en radikal förändring”.

Här finns alla ingredienser för en utveckling i riktning mot en typ av demokrati i vilken makten inte begränsas, rättsstaten luckras upp och en frälsare upphöjer sig över allt och alla i syfte att rädda nationen. Det är motsatsen till vad USA:s grundlagsfäder eftersträvade när de skapade en politisk ordning där makten begränsades och noga kontrollerades så att de individuella fri- och rättigheterna inte kunde hotas.

Detta sammanfaller med en internationell förskjutning från liberala till mindre liberala eller rentav illiberala former av demokrati. Det ser vi i många av de nya demokratierna som inrättades under de senaste decenniernas demokratiseringsvåg. I Östeuropa är detta påtagligt, men också i den muslimska världen och i Latinamerika. Också i Västeuropa ser vi framväxten av vänster- eller högerpopulistiska rörelser med starkt antiliberala budskap, som lätt kan röra sig i riktning mot mer auktoritära demokratier.

En gång i tiden var det många som närde hoppet om att Latinamerikas länder skulle ”amerikaniseras”, det vill säga omvandlas till välmående liberala demokratier. Det vi bevittnar nu är i stället USA:s sorgliga latinamerikanisering.