Were We Too Snobby To Take Up the Debate?

<--

Oxford Dictionary har utnämnt årets ord 2016 – post-truth. Användningen av begreppet ökade med 2 000 procent i år jämfört med i fjol, och definieras som situationer då fakta har mindre betydelse för att skapa opinion än att spela an på känslor. Påven stöttar Trump? Clinton säljer vapen till IS? Det nya normala är tydligen att fritt fabricera rövarhistorier som publiceras som nyheter på Facebook och som delas utan källkritik av de faktaresistenta. Nypremiär för gammal hederlig propaganda.

Det är oacceptabelt att Facebook sprider uppenbara osanningar. De har fått kritik för att ha påverkat valutgången i USA, men hur rimlig är den kritiken? Vill vi verkligen att Facebook ska ta på sig redaktörens roll och kurera vad vi kan läsa och inte? Facebook menar att de är ”bara” en teknikplattform och jag håller med. Det är kortsiktigt att be kanalen reglera innehållet. Och internetjätten har tagit självkritiska kliv i rätt riktning för att förhindra post-truth-postningar, lögner. Men även om det är bekvämt kan vi inte nöja oss med att skylla på Facebook när det ofattbara händer och en demagog och populist väljs till amerikansk president.

Det räcker tyvärr inte att ha rätt, man måste även orka formulera sig på rätt sätt, och i rätt kanal så att argumenten kan tas emot där det kan göra skillnad.

Först och främst, en riktig demokrati förutsätter yttrandefrihet. Bara i fri dialog kan vi debattera, övertyga och förstå andra.

För det andra behöver vi vara vaksamma gentemot fejknyheter. Man blir mörkrädd av att läsa hur en man skryter i The Washington Post att han genom att skapa falska nyheter har möjliggjort Trumps valseger.

För det tredje: de som klickat, läst och delat artiklar som är byggda på oriktig grund, måste reflektera över sitt ansvar. Hur blir vi bättre på att genomskåda propaganda? Kruxet ligger väl i att vi tror eller vill tro på det vi delar.

Så var fanns alla vi som ifrågasatte och hade motargument till Trump eller Brexitförespråkarnas propaganda? Det räcker tyvärr inte att ha rätt, man måste även orka formulera sig på rätt sätt, och i rätt kanal så att argumenten kan tas emot där det kan göra skillnad. Långa snusförnuftiga, alldeles faktamässigt korrekta texter i elitistiska publikationer för de redan invigda, gills inte av alla som inlägg i debatten.

Propaganda är inget nytt. Vi måste nu ta vårt ansvar att möta emotionella argument och rädslor i rätt format och på rätt arena. Vi kan inte skylla på tekniken eller förvänta oss att den ska styra diskussionen om hur vi vill bygga vårt samhälle.

I stället för post-truth, låt oss göra jobbet och post the truth.

Om vi på allvar vill försvara vårt liberala och öppna synsätt, måste vi möta propagandan med motargument som biter. Alla har ett ansvar –  medier och journalister, politiker, kollegor och vänner – för att leta oss fram till rätt arena, även om det är Facebook, och formulera oss så att det gör skillnad.

Ja, det är svårt med bara 140 tecken. Men vem har sagt att demokrati är enkelt? Vi deltog inte. Inte på riktigt. Var vi för fina?

About this publication