Remarkable, but Many Questions Remain

<--

Anmärkningsvärt – men många frågor återstår

WASHINGTON. James Comey litade inte på Donald Trump. Den förre FBI-chefens vittnesmål är ytterligare problem för presidenten, som kan bli isolerad. Men utredningarna har långt kvar, och många frågetecken återstår.

James Comey vet sin roll och känner sina gränser – han har varit med länge. Han inser vilken tyngd orden har när han kallar Vita husets och presidentens kommentarer om hans avsked som ”ren lögn” och ”förtal”, och när han säger att han efter ett möte i Trump Tower blev så orolig över att presidenten skulle ”ljuga” om vad mötet handlat om, att han dokumenterade det.

När James Comey för första gången sedan han sparkades från chefsposten för FBI uttalade sig offentligt, i senatens underrättelseutskott, var det ett framträdande med potentiell betydelse för Trumps framtid – i vart fall på sikt.

Comey gör i sina beskrivningar av sina kontakter med presidenten klart att han tycker sig möta en person som inte respekterar sin roll. Han förklarar varför han kände sig pressad av Trump, och att han var ytterst besvärad av det. Kontakterna, som pågick i veckor, var av en helt annan karaktär än den sparsamma kommunikation han haft med de tidigare presidenter han arbetat under, George W Bush och Barack Obama.

Så lågt var Comeys förtroende för presidenten att han såg till att detaljer kring hans möten med presidenten läckte till pressen.

Om det däremot förändrar Trumps stödtrupper – från medarbetare och kongressrepublikaner till väljare – är mer tveksamt.

Presidenten följde utfrågningarna från Vita huset, i sällskap bland annat av sin advokat Marc Kasowitz, som efteråt högg tillbaka, och menade att presidenten vare sig bett om att utredningen om den förre säkerhetsrådgivaren Michael Flynn skulle läggas ned, eller krävt Comeys lojalitet. Ord står mot ord när Team Trump riktar in sig på att underminera Comeys trovärdighet, och huruvida Comeys vittnesmål kvalificerar Trumps beteende till ett försvårande av en rättslig utredning – en brottsrubricering som kan vara grund för riksrätt – är inte klart.

Det spelar kanske mindre roll, riksrätt är i dag ett avlägset alternativ.

Men Trump löper redan i dag en risk att bli isolerad, och han har problem med att rekrytera, både egna advokater och personer till federala nyckelpositioner. Christopher Wray, som föreslagits som ny chef för FBI, var knappast ett förstahandsalternativ.

En detalj som kom upp under Comeyförhören handlade om justitieminister Jeff Sessions, som förklarade sig jävig i Rysslandsutredningarna. Comey sa att FBI redan en tid innan Sessions gjorde det, förstod att han skulle förklara sig jävig. ”En rad skäl”, varav en del hemligstämplade, fanns till FBI:s slutsats. Sessions anslöt sig tidigt till Trumpkampanjen, som är en av få tillskyndare med lång erfarenhet av kongressen. Men Trump ska vara irriterad över att Session ställt sig vid sidan om utredningarna, och på sistone har så allvarlig friktion uppstått att Sessions erbjudit sig att avgå.

Om det skulle visa sig att Jeff Sessions haft hittills okända, olämpliga kontakter med Ryssland, eller om konflikten med presidenten förvärras, är det ett stort avbräck för Trump – och något som kan få konsekvenser för andra republikaners lojalitet med Trump.

Men man bör minnas att utredningarna kommer att pågå i många månader, och att de största befogenheterna och resurserna inte finns hos kongressutskotten, utan den särskilda åklagaren Robert Mueller, som tillsattes efter Comeys avsked (de båda känner varandra väl). Hur hans arbete fortskrider vet vi hittills lite om, men han har visat sig villig att ta ett brett grepp. Det är också till Mueller som Comey har lämnat över sina anteckningar om kontakterna med Trump. Och de underliggande frågorna finns kvar: vad visste Donald Trump om Rysslands försök att påverka det amerikanska valet? Vilka intressen har eller hade Trump eller personer i hans närhet av närmare kontakter med Moskva?

Det kan dröja länge innan vi vet det.

About this publication