Don’t Let the American Hawks Destroy the Iran Nuclear Deal

<--

Låt inte USA:s hökar sabba Iranavtalet

Världen håller andan i väntan på president Trumps avgörande beslut om kärnavtalet med Iran. Det vore vettlöst om USA väljer att lämna.

En bra tumregel är att undvika att laga sådant som inte är trasigt. År 2015 slöts en uppgörelse mellan Iran och den så kallade P5+1-gruppen (USA, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Ryssland och Kina) om det iranska atomenergiprogrammet. Avtalet innebär bland annat att omvärlden får insyn i programmet och att antalet centrifuger har bantats kraftigt.

Avtalet beskrivs som Obamas kanske största utrikespolitiska bedrift. Det internationella atomenergiorganet IAEA, som utför inspektionerna, har sammanställt elva rapporter vid det här laget, som alla visar att den islamiska diktaturen följer avtalet.

Det är inget perfekt avtal, långt därifrån. Men det är en pragmatisk uppgörelse, som köper världen tid och undviker en militär konfrontation eller en nukleär kapprustning i Mellanöstern. Det är gott nog i en region som står i brand och där kompromissen står lågt i kurs.

Hökarna runt Trump är starka kritiker av Iranavtalet

Men så resonerar som bekant inte USA:s president Donald Trump. Han har länge rasat mot avtalet och kallat det “den sämsta dealen någonsin”. I januari förklarade Trump att det var sista gången som han förlänger kärnavtalet. Nästa deadline infaller den 12 maj. Tiden är med andra ord knapp att försöka rädda avtalet.

Utsikterna har inte blivit godare av Trumps senaste rekryteringar. Ny utrikesminister efter den sparkade Rex Tillerson blir CIA-chefen Mike Pompeo, som tidigare har uttryckt stark kritik av Iranavtalet. Som utrikepolitisk hök överträffas han ändå av John Bolton, Trumps nya nationella säkerhetsrådgivare. Denne har flera gånger uttalat att det enda sättet att lösa problemet med Irans kärnvapenplaner är ett militärt anfall.

Europas ledare gör nu sitt yttersta för att rädda vad som räddas kan. Under måndagen anländer Frankrikes president Macron för överläggningar med Trump. Senare i veckan står Tysklands Angela Merkel på tur.

I bästa fall lyckas de övertyga Trump om att backa i sista stund. Kanske kan de bjuda den amerikanska presidenten på några eftergifter – exempelvis kring Irans provocerande missilprogram – som han kan utmåla som en seger inför de egna väljarna. Det som möjligtvis talar för en sådan utgång är Trumps agerande i Syrien nyligen, där han trots sin svavelosande retorik valde en begränsad attack i samarbete med Frankrike och Storbritannien.

Vad är USA:s underskrift på ett avtal värt?

Alternativet förskräcker. Om USA överger kärnavtalet är risken överhängande att även Iran drar sig ur. Hotelser med den innebörden kom från Teheran under helgen. I så fall är omvärlden tillbaka på ruta ett. Antingen riskerar man en kapprustning i regionen för att skaffa sig kärnvapen med Iran och Saudiarabien i huvudrollerna. Eller så känner sig USA tvingat att bomba Iran med alla de risker det skulle innebära,

Om USA bryter avtalet sänder det dessutom olyckliga signaler inför det väntade toppmötet med Nordkoreas ledare. Vad är USA:s underskrift på ett avtal egentligen värt? Det skulle också allvarligt skada den transatlantiska relationen mellan USA och Europa.

Det är sannerligen inte så man gör USA “great again”.