The Self-Harming Behavior of the US Is a Tragedy for Us All

<--

USA:s självskadebeteende är en tragedi för oss alla

Fisken ruttnar från huvudet, brukar det heta. Om USA ska ha en chans att läka måste president Trump bort från Vita huset.

Den amerikanska drömmen liknar alltmer en mardröm. Coronapandemin har vid det här laget krävt över 100 000 amerikaners liv. Som om inte det var illa nog skakas USA av våldsamma protester efter ett brutalt polisingripande som ledde till afroamerikanen George Floyds död.

De båda tragedierna har en hel del gemensamt. Pandemin har slagit hårdast mot USA:s fattiga minoriteter i de stora städerna. Även den ekonomiska krisen är som mest kännbar för dessa grupper när USA går mot den högsta arbetslösheten sedan mellankrigstiden.

Afroamerikaner var med andra ord redan hårt drabbade innan polisvåldet krävde ännu ett svart dödsoffer. Det ursäktar inte på något vis de attacker och plundringar som sker, som självfallet måste fördömas. Men det förklarar den ilska och vanmakt som många svarta ger uttryck för.

Det sorgliga är att ingen av dessa tragedier tycks föra amerikaner närmare varandra. Tvärtom verkar de bli ytterligare bränsle på den brasa som håller på att skapa oåterkalleliga skador i det amerikanska samhället.

En stor del av förklaringen till det är mannen som sitter i Vita huset. Donald Trump är både ett resultat av den växande polariseringen i USA och den som mer än någon annan underblåser den.

Misstron i det amerikanska samhället är hans livsluft. Utan den skulle han vara chanslös i höstens presidentval. Trump måste hela tiden mata sin lojala väljarbas med nya utfall, lögner och konspirationsteorier. Det fungerar både som avledningsmanövrar för att skyla över egna misslyckanden och för att så nya konflikter.

Frågan är vad detta gör med USA. I lördags blev Expressens utsända Nina Svanberg skjuten i låret med en gummikula i samband med protesterna i Minneapolis. Det var uppenbart att hon var där som journalist och rörde sig i en större grupp från olika medier. Ändå small det.

Även andra journalister har blivit måltavlor under protesterna, och i veckan greps en reporter från CNN. Det är inte scener som man brukar förknippa med en västerländsk demokrati. Är det en slump? Mycket talar för att det inte är det.

Donald Trump har mycket medvetet utmålat medierna som folkets fiender. Det är ett budskap som går hem hos den egna väljarbasen: bland republikanska väljare är det bara 15 procent som litar på medier och journalister.

Trumps fientliga retorik föder hat och ringaktning mot medierna. Då är det måhända inte längre en omöjlig tanke att rikta gummikulor mot företrädare för den fria pressen.

Det visar på de förskjutningar som äger rum i USA under Trumps ledning. Saker som tidigare var omöjliga att föreställa sig har nu blivit vardag – som en president som hejar på när beväpnade män tar sig in i kongresshuset i en delstat för att protestera mot stängningen under corona.

USA är för viktigt för detta självskadebeteende. Såväl det amerikanska folket som omvärlden är i desperat behov av en ny president.

About this publication