Lär av hur republikanerna blev Trumps nickedockor
Republikanernas undfallenhet inför Trump är ett varnande exempel även utanför USA. Förmodligen förstår de inte ens själva hur det gick till.
Inför mötet med Vladimir Putin i Helsingfors 2018 trodde Donald Trump att Finland var en del av Ryssland, skriver tidigare säkerhetspolitiske rådgivaren John Bolton i sin bok som släpptes på tisdagen.
Vid ett annat tillfälle uppmanade Trump Kinas president Xi Jinping att hjälpa honom till omval genom att öka importen av amerikanska varor. Vid ett tredje lovade han att hindra en utredning av Turkiets president Erdogan.
Boken är tidstypisk på så sätt att den innehåller historiskt sprängstoff, men egentligen inte tillför särskilt mycket nytt. Att Trump är okunnig, omdömeslös och saknar moralisk kompass är känt sedan länge. Att Putin ”spelar honom som en fiol” inser alla som kan tänka.
Visst, de senaste 3,5 åren går utanpå allt. USA:s president har upprepade gånger utryckt sin vilja att lämna Nato. Han har pressat andra länder att utreda politiska motståndare. Och han sparkar åklagare på löpande band. Många varnade för precis detta för fyra år sedan.
Allra mest varnade republikanerna. Under primärvalen 2016 beskrevs Trump som bedragare, demagog, rashetsare och en cancer på konservatismen. Tunga namn tog öppet avstånd långt in i november. Nästan alla andra gjorde det privat. Trump tog över ett fientligt parti.
Det som skedde sedan är Trump-årens verkligt viktiga läxa. Republikanerna vek ner sig, till slut helt och hållet. Ju fler demokratiska ramar presidenten spräckt, desto mer har partiet underkastat sig. Vad hände?
Opinionstrycket är det enkla svaret. Trumps stöd är starkt men snävt, och små besjälade grupper är bättre på att mobilisera än stora och ljumma. Den som sticker av straffas hårt och snabbt.
En till förklaring är att republikanerna vet precis hur farlig Trump är, men bedömer att det bästa sättet att skademinimera är att hantera honom internt, helst genom smicker. Av Boltons bok att döma går det så där.
Men framför allt har man valt att gilla läget, borra ner huvudet och fokusera på sitt. I sakfrågor är Donald Trump nämligen mycket formbar. Han sänker skatter för höginkomsttagare, är generös med utsläppen och utser konservativa domare.
Det har i praktiken räckt för att ett gammalt stolt parti ska se mellan fingrarna när presidenten gång på gång trotsar principer som tills nyligen sågs som heliga. Inte nödvändigtvis med avsikt, utan för att överträdelserna sker med en sådan intensitet att man förlorat perspektivet.
”Jag kan inte kommentera varje utspel,” mumlar republikanska senatorer när presidenten i praktiken anklagar en journalist för mord i sociala medier, eller säger sig lita mer på Rysslands president än på USA:s underrättelsetjänst.
Det är surrealistiskt och har gått mycket fort. Sannolikt greppar de inte ens själva vad som hänt. Lär av deras kollaps.
Leave a Reply
You must be logged in to post a comment.