Identity Politics Pushed Blacks into Trump’s Arms

Published in Expressen
(Sweden) on 2 April 2021
by Arvid Åhlund (link to originallink to original)
Translated from by Daniel Buller. Edited by Patricia Simoni.
Identity politics seeks to eliminate white privilege but is instead developing into a modern way of buying indulgences for privileged whites. Voting statistics from the November election clearly show this.

The U.S. still bears the stamp of structural racism. To mention this is not controversial, even among the most conservative voters on the right of political spectrum. Black Americans, particularly men, live shorter lives, earn less, get harsher sentences in court and are shot more often by the police than are other Americans.

The pattern is permanent and the explanations always predictable. However, the core reason is slavery and the segregation that followed. Even though segregation was abandoned in the 1960s, reminders of its existence keep resurfacing in more and less concrete ways.

“Identity politics” — these days a common phrase also in Sweden — has its roots in miserable reality. In the beginning, it aimed to shine a light on the refined mechanics of racism, but after a while it developed into an influential ideology that sees racial discrimination in everything and everyone, and seeks to fight it in ways that go straight over the head of the average person.

For example, in the liberal outpost of San Francisco they have decided to rename all schools that were named after Abraham Lincoln. Elsewhere the anti-racism classic “To Kill a Mockingbird," cited by Barack Obama in his last speech as president, has been removed from the curriculum for containing the "n-word."

This is moral insanity, equating those who fought against slavery with those who fought for it, as well as historical works which show racism for what it is with those who excuse or even defend racism.

Above all, it is short-sighted politics. Not because the identity politics idea triggers angry white men to avenge themselves by voting for right-wing populists, but because the ideas do not appeal to the groups for whom its promoters claim to speak.

Comprehensive new voting statistics from the November election clearly show this. Democrats received more votes than ever and substantially increased their share among highly educated whites compared to four years earlier. At the same time, they received lower support from Black, Hispanic and Asian Americans.

The white voters of the party are clearly now to the left of minority voters in key issues such as tax, crime and race discrimination, according to opinion poll analyst David Shor, who previously worked for Obama. The explanation is that highly educated Americans have ”more radical views than those from working class professions,” and tend to be white.

“When we highlight ideological issues where millions of minority voters don’t agree with us, we lose,” Shor observes.

Journalist Ezra Klein goes even further. He warns that “symbolic actions” originating from identity politics risk becoming a substitute for real justice, pointing to California as a herald. There, Black Lives Matter signs are everywhere in expensive neighborhoods where the citizens send their kids to private schools and strongly oppose concrete action, such as providing bus services for poorer areas or social housing proposals.

Politics in California, according to Klein, is evolving into aesthetics.

That pretty much sums it up. Identity politics aim to abolish white privilege, but in practicality it is developing into a birthright cure for the privileged white.

There is irony in that.


Identitetspolitiken drev svarta i famnen på Trump

Identitetspolitiken vill råda bot på vita privilegier men håller snarare på att utvecklas till en sorts avlatsbrev för privilegierade vita. Röststatistik från valet i november visar det tydligt.

USA präglas fortfarande starkt av strukturell rasism. Att påtala det är inte kontroversiellt, ens bland den mer behärskade amerikanska högern.

Svarta amerikaner, främst män, lever kortare, tjänar mindre, döms hårdare i domstol och skjuts oftare av poliser än andra amerikaner.

Mönstret är beständigt och förklaringarna som alltid sammansatta – men grundorsakerna är slaveriet samt det efterföljande apartheid-systemet, som avskaffades på 1960-talet men som fortsätter att göra sig gällande på mer eller mindre konkreta sätt.

”Identitetspolitiken” – numera ett vanligt begrepp också i Sverige – har sina rötter i den bedrövliga realiteten.

Den syftade i början till att belysa rasismens mer raffinerade mekanismer, men utvecklades efter hand till en inflytelserik lära som ser rasförtrycket i allt och alla och försöker bekämpa den på sätt som tenderar att gå över huvudet på vanligt folk.

I liberala bastionen San Francisco har man till exempel beslutat att döpa om alla skolor som har namn efter Abraham Lincoln. På andra håll har den antirasistiska klassikern To Kill a Mockingbird – Obama citerade den i sitt sista tal som president – strukits ur undervisningen för att den innehåller n-ordet.

Det är moraliskt vansinne eftersom det sätter likhetstecken mellan dem som kämpade mot slaveriet och dem som slogs för det, samt mellan historiska verk som åskådliggör rasismen och sådana som ursäktar eller till och med försvarar den.
Men framför allt är det korttänkt politik. Inte för att de identitetspolitiska idéerna triggar arga vita män som hämnas genom att rösta på högerpopulister, utan för att idéerna inte talar till de grupper som förespråkarna anser sig tala för.

Omfattande ny röststatistik från valet i november visar det tydligt. Demokraterna fick fler röster än någonsin och ökade kraftigt bland högutbildade vita jämfört med fyra år tidigare. Samtidigt sjönk stödet bland svarta, spansktalande och asiatiska amerikaner.

Partiets vita väljare ligger numera klart ”till vänster” om minoritetsväljarna i de stora frågorna om skatter, kriminalpolitik och rasdiskriminering, enligt opinionsanalytikern David Shor, som tidigare jobbade för Obama.

Förklaringen är att högutbildade amerikaner har ”mer extrema åsikter än dem med arbetaryrken” samt tenderar att vara vita.

”När vi lyfter ideologiska frågor där miljoner minoritetsväljare inte håller med oss, då förlorar vi”, konstaterar Shor.

Journalisten Ezra Klein går ännu längre. Han varnar att de identitetspolitiska ”symbolhandlingarna” riskerar att bli ett slags substitut för riktig rättvisa och pekar ut Kalifornien som förebud.

Där står Black Lives Matter-skyltarna som spön i backen i svindyra områden där invånarna i själva verket skickar ungarna till privatskola och bjuder benhårt motstånd så fort konkreta åtgärder som ”bussning” eller lokala ”sociala bostäder” föreslås.

Politiken i Kalifornien, konstaterar Klein, håller på att bli estetik.

Ungefär där någonstans landar det. Identitetspolitiken syftar till att råda bot på vita privilegier. Men i praktiken är den på väg att utvecklas till ett slags botbevis för privilegierade vita.

Det finns ironi där.
This post appeared on the front page as a direct link to the original article with the above link .

Hot this week

Taiwan: After US Bombs Iranian Nuclear Facilities, Trump’s Credibility in Doubt

Poland: Calm in Iran Doesn’t Mean Peace Yet

Thailand: US-China Trade Truce Didn’t Solve Rare Earths Riddle

China: US Visa Policy Policing Students

Nigeria: The Global Fallout of Trump’s Travel Bans

Topics

Turkey: Europe’s Quiet Surrender

Austria: Trump, the Bulldozer of NATO

     

Israel: In Washington, Netanyahu Must Prioritize Bringing Home Hostages before Iran

Ukraine: Why Washington Failed To End the Russian Ukrainian War

United Kingdom: Trump Is Angry with a World That Won’t Give Him Easy Deals

Nigeria: The Global Fallout of Trump’s Travel Bans

Australia: Donald Trump Just Won the Fight To Remake America in 3 Big Ways

Colombia: The Horsemen of the New Cold War

Related Articles

Austria: Deterrence, but Not for Everyone

India: Is Trump’s US in a Constitutional Crisis?

South Africa: Trump’s Color-Blind America: A Dangerous Illusion for People of Color

Turkey: Take Trump for His Word, but Not So Much

Sri Lanka: Manifest Destiny: Trump’s Speech Raises Fears of Fascism