The USA’s ambition to create a democratic model state of Iraq should have been a good example to other nations in the area to take after. Instead, Iraq’s democratic model has become a cautionary example for the new regimes in Egypt, Tunisia and Libya, writes sociologist, Jamila Hussein.
Following the withdrawal of U.S. troops, the Speaker of the Iraqi Council of Representatives, Usama al-Nujayf, commented on Jan. 2 in a televised speech that Iraq has suffered serious human right violations through excessive violence and attacks against innocent people and their property, and through arbitrary arrests. He stressed that the political parties in Iraq were now in constant conflict with one another due to the great insecurity in the country with problems such as unemployment, large scale corruption and shortage of functioning public services, such as water and electricity supply.
How did this come about after nine years of the U.S. controlling development in the country?
America’s ambition from the beginning was to create a democratic model state in the Middle East which would serve as a good example for other states in the region to follow. Instead, Iraq’s “model democracy” has become a cautionary example for the new regimes in Egypt, Tunisia, and Libya, who will do anything to avoid ending up in the same situation.
If one analyzes the U.S.’s effect on Iraq, one can point out a number of fundamental mistakes that the U.S. made. The U.S. has probably acted in good faith based on the limited and biased information available. However, the actual outcome of the U.S.’s nine years in the country has been negative in several ways. In my opinion one can highlight four key mistakes:
Mistake Number One
The first mistake occurred when Paul Bremer (the U.S. administration’s head for Iraq’s civil transformation to a democracy), on May 23, 2003, gave the order to immediately dismantle the entire Iraqi army and dismiss all its officers and soldiers. Orders were also given to fire all police. Iraqis had long been accustomed to having their lives watched over and being controlled by a dictatorial regime. Suddenly all oversight disappeared and the field was left free for all and any to help themselves to the new freedom.
Some individuals took the opportunity to steal valuable items and money from official institutions like banks, offices, museums, etc. as well as clear out and burn important documents from various government offices. Even al Qaida and other terrorist groups used the general disorder to advance their positions in Iraq, carry out acts of terror, and take revenge on the U.S. This weakened state was also exploited by neighboring countries, chiefly Iran, which procured influence in Iraq through bribes and support of Shiite Muslim groups.
Mistake Number Two
The second mistake was to divide the population into different ethnic and religious groups and allocate seats in parliament according to the groups’ size and influence. The U.S. intention was that all groups in Iraq would be able to have a say, even minority groups, but the result was a relentless struggle over power and supremacy, in which different groups attempted to increase their authority at the expense of other groups.
The fight was waged with murder and kidnappings. Worst affected were the two largest religious groups, Shiite and Sunni Muslims, and within these groups, self-proclaimed “minor despots” acquired their own positions of power. Ultimately, an all-out war ensued.
The Kurds, who have since 1991 achieved a certain degree of autonomy in northern Iraq, still have problems with the central regime in Baghdad over contentious cities such as Kirkuk, Khanaqin and others. Problems have arisen because the population is a mix of Kurds, Arabs and Turks. These cities are particularly important because of oil extraction and the oil industry.
During Saddam’s reign, the regime suppressed all forms of separatism and opposition in society. However, after the arrival of U.S. forces, antagonism has flared up and the Iraqi Parliament has also become a combat zone where the war of all against all is waged instead of being a place for discussion and constructive compromise.
In a functioning democracy, one must have respect for opinions which differ from one’s own. This is not a reality in Iraq today. Everyone blames and accuses opponents for the most ridiculous things to thereby increase their own power.
The largest conflict is currently being fought between Sunnis and Shiites. Shiite Muslim al Maliki (Prime Minister), accuses Sunni Muslim al Hashimi (Vice President), of involvement in terrorist acts and other acts of violence. In this way, the current parliament in Iraq has created a situation where almost no decisions can be made because every moment is spent loudly and aggressively accusing opponents of lies and deception.
Mistake Number Three
The third mistake was to dissolve the Ba’ath party, which was the only authorized party under Saddam’s regime and had many influential members. The U.S. appointed a parliamentary committee which decided to immediately break up the Ba’ath party and forbid all previous members from participating in any political activities in the new Iraq. Furthermore, it was decided to bring the party’s leading politicians before court. In practice, the decision was widened later to include all previous members and the decree was made that all these individuals would be sacked from their civilian jobs. The effect was that the American-supported regime created a large group of implacable foes who did everything they could to sabotage the new regime.
Mistake Number Four
The fourth mistake was that the U.S. appropriated Saddam’s former luxurious buildings and district in central Baghdad. The area, some 10 square kilometers, named the Green Zone, is surrounded by a high, impenetrable wall and is one of the most well-guarded military sites in Iraq. Here, the U.S. established its headquarters, and leading American officers and officials have lived here. Here, the new politicians were allowed to settle and live in security and luxury with functioning water and electricity. All this stands in stark contrast to the life that befell normal people, who were forced to face chaos, terrorist attacks, poverty, criminality, unemployment, and constant interruption to water and electricity supplies. This disparity in living conditions has led to the creation of a great cleft between politicians and the common people. Instead of representing the people, politicians have used the Iraqi parliament to unilaterally promote their own needs and interests. The few politicians who have really attempted to do some good for the nation and its people have been quickly marginalized by a large majority of politicians and have lost power and influence. The Iraqi people feel no affinity whatsoever with their politicians and consider them as alien privileged elements within their society.
Democracy has Developed Negative Connotations
In conclusion, it can be stated that U.S. actions in Iraq have created a great uncertainty as to what democracy is. The population has been witness to the yawning chasm between fine words like freedom, equality and democracy, and the base and insecure reality they are forced to live in. For the Iraqi people democracy has come to be associated with a raft of negative attributes like egoism, criminality, suspicion, murder, kidnapping, corruption, embezzlement, arbitrary imprisonment of innocents, and large scale flight from the country, which is hardly what the U.S. intended.
The U.S.’s monumental error was to naively try to apply westernized, democratic reasoning to a land with an entirely different cultural, historical and religious background, the result of which became a tragedy for both the U.S. and the Iraqi people.
USA:s fyra katastrofala misstag i Irak
USA:s ambition att skapa en demokratisk mönsterstat av Irak skulle bli ett gott exempel för andra stater i området att ta efter. I stället har Iraks ”demokratimodell” blivit ett skräckexempel för de nya regimerna i Egypten, Tunisien och Libyen, skriver sociolog Jamila Hussein.
Relaterat
Med anledning av USA:s tillbakadragande av sina trupper från Irak kommenterade talmannen i det irakiska parlamentet, Usama al-Nujayfi, den 2 jan. 2012 i ett TV-tal situationen i Irak. Han sa att Irak drabbats av allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter genom överdrivet våld och övergrepp mot oskyldiga människor och deras egendom och genom godtyckliga arresteringar. Han betonade att de politiska partierna i Irak nu lever i konstant konflikt med varandra och orsakerna till detta är den stora osäkerheten i landet med problem som arbetslöshet, stor korruption och brist på fungerande samhällsfunktioner som el- och vattentillförsel. Enligt min mening är detta en korrekt beskrivning av Irak av i dag.
Hur har det kunnat bli på det här sättet efter det att USA under nio år styrt utvecklingen i landet?
USA:s ambition var ju från första början att skapa en demokratisk mönsterstat i Mellanöstern som skulle framstå som ett gott exempel för andra stater i området att ta efter. I stället har Iraks ”demokratimodell” blivit ett skräckexempel för de nya regimerna i Egypten, Tunisien och Libyen och de gör allt för att undvika att hamna i samma situation som Irak.
Om man analyserar USA:s påverkan på Irak, så kan man peka på ett antal grundläggande misstag som USA gjort. Förmodligen har USA handlat i god tro, utifrån den begränsade och vinklade information man fått, men de faktiska resultaten av USA:s nio år i landet har på flera sätt blivit negativa. Enligt min mening kan man peka på fyra grundläggande misstag:
Misstag nummer ett
Det första misstaget var när Paul Bremer (den amerikanska administrationens chef för Iraks civila omdaning till demokrati) den 23 maj 2003 gav order om att omedelbart upplösa hela den irakiska armén och avskeda alla dess officerare och soldater. Order gavs också att avskeda alla poliser. Irakierna var sedan lång tid tillbaka vana att hela deras liv var övervakat och kontrollerat av en diktaturregim. Plötsligt försvann all denna övervakning och fältet lämnades fritt för alla och envar att ta för sig av den nya friheten.
En del privatpersoner tog chansen att stjäla attraktiva varor och pengar från officiella institutioner som banker, kontor, museer etcetera, samt länsa och bränna viktiga papper från olika regeringskanslier.
Även al Qaida och andra terrorgrupper utnyttjade den allmänna oredan till att flytta fram sina positioner i Irak och utföra terrordåd och ta hämnd på USA. Detta svaghetstillstånd utnyttjades också av grannländerna, främst Iran, som skaffade sig inflytande i Irak genom att muta och understödja shiamuslimska grupper.
Misstag nummer två
Det andra misstaget var att dela in befolkningen i olika etniska och religiösa grupper och fördela antalet platser i parlamentet efter gruppernas storlek och inflytande. Ambitionen från USA:s sida var att alla grupper i Irak skulle få komma till tals, även minoritetsgrupper, men det faktiska resultatet blev en oförsonlig kamp om makt och herravälde, där varje grupp försökte öka sin egen makt på de andra gruppernas bekostnad.
Det blev en kamp med mord och kidnappningar. Inte minst har detta drabbat de två största religiösa grupperna, shia- och sunnimuslimerna och inom var och en av dessa grupper har självutnämnda ”småpåvar” skapat sig egna maktpositioner. Till slut har det uppstått en situation med allas krig mot alla.
När det gäller kurderna så har de sedan 1991 uppnått ett visst självstyre i norra Irak, men de har fortfarande problem med centrala regimen i Bagdad angående några omstridda städer som Kerkuk och Khanaqin med flera. Problemen där har uppstått eftersom invånarna är blandade mellan kurder, araber och turkar. Städerna är speciellt viktiga på grund av oljeutvinningen och oljeindustrin.
Under Sadams tid tryckte regimen ned alla former av separatistiska rörelser och motsättningar i samhället. Men efter USA:s ankomst har motsättningarna blossat upp och Iraks parlament har också blivit en stridszon där allas krig mot alla råder i stället för att vara en plats för samtal och konstruktiva kompromisser.
I en fungerande demokrati måsta man ha respekt för andra åsikter än ens egna. Ingenting av detta finns i Irak av i dag. Alla beskyller och anklagar motståndarna för de mest befängda saker, för att på så sätt öka sin egen makt.
Den största konflikten just nu är mellan sunnimuslimer och shiamuslimer, där shiamuslimen al Maliki (statsminister) anklagar sunnimuslimen al Hashimi (vice president) för inblandning i terrordåd och andra våldshandlingar. På det sättet har det nuvarande parlamentet i Irak skapat en situation där nästan inga beslut kan fattas eftersom all tid går åt att högljutt och aggressivt beskylla motståndarna för lögn och bedrägeri.
Misstag nummer tre
Det tredje misstaget var att upplösa Baathpartiet, som var det enda tillåtna partiet under Sadams regim och hade många inflytelserika medlemmar. I det läget tillsatte USA en parlamentarisk kommitté, som beslutade att omedelbart upplösa Baathpartiet och förbjuda alla tidigare medlemmar att delta i några som helt politiska aktiviteter i det nya Irak. Dessutom beslöts att ställa partiets ledande politiker inför rätta. I praktiken vidgades beslutet senare till att gälla samtliga tidigare medlemmar och direktivet var att alla dessa skulle avskedas från sina civila arbeten i samhället. Effekten blev att den USA-stödda regimen skaffade sig en stor grupp av oförsonliga fiender som gjorde allt för att sabotera den nya regimen.
Misstag nummer fyra
Det fjärde misstaget var att USA lade beslag på Sadams tidigare luxuösa byggnader och område i centrala Baghdad. Området är cirka tio kvadratkilometer och omges av en hög, ogenomtränglig mur och är en av de mest välbevakade militära platserna i Irak, och kallas ”Green Zon”. Här inrättade USA sitt högkvarter och här bodde och bor ledande amerikanska officerare och tjänstemän. Här fick också de nya politikerna i Irak bosätta sig och leva i trygghet och lyx och med välfungerande vatten- och elförsörjning.
Allt detta står i bjärt kontrast till det liv som drabbat den vanliga befolkningen, som tvingats konfronteras med kaos, terrordåd, fattigdom, kriminalitet, arbetslöshet och ständiga störningar i vatten- och eltillförseln. Denna olikhet i boende har starkt bidragit till att skapa ett stort avstånd mellan politikerna och det vanliga folket. I stället för att representera folket har politikerna ofta använt det irakiska parlamentet till att ensidigt främja sina egna behov och intressen. De få politiker som verkligen försökt göra något för landets och folkets bästa har snabbt marginaliserats av den stora majoriteten politiker och har blivit utan all makt och inflytande. Det irakiska folket upplever heller ingen som helst samhörighet med sina politiker och upplever dem som ett främmande privilegierat element i samhället.
Demokrati förknippas med fel saker
Avslutningsvis kan konstateras att USA:s agerande hos det irakiska folket har skapat en stor osäkerhet om vad demokrati är. Folket har upplevt en stor klyfta mellan vackra ord om frihet, jämlikhet och demokrati, och den krassa och osäkra verklighet som de tvingats leva i. För det irakiska folket har demokrati kommit att förknippas med en mängd negativa attribut som egoism, kriminalitet, misstänksamhet, mord, kidnappning, korruption, förskingring, godtyckliga fängslanden av oskyldiga och stor flykt från landet, vilket knappast var vad USA avsett.
Det stora felet är att USA aningslöst försökt applicera ett västerländskt, demokratiskt tänkande på ett land med helt annan kulturhistorisk och religiös bakgrund. Resultatet av detta är tragiskt både för USA och för det irakiska folket.
This post appeared on the front page as a direct link to the original article with the above link
.