Beyond the spotlights, Mitt Romney and Barack Obama travel the country, eat dinners, shake hands and allow themselves to be photographed — the objects of their attentions are the donors who give millions of dollars to their campaigns. Here, the candidates dare to speak with a little more freedom; the script can even occasionally allow for a little improvisation.
So things can sometimes go completely wrong.
Obama’s most notorious blunder was in April 2008 when he, in a private meeting with progressive millionaires in San Francisco, described people in rural Pennsylvania as bitter losers who “cling to guns or religion.” It was a telling example of Obama’s condescending opinion of people who do not share his worldview and could have been damaging had he gone up against a stronger opponent than John McCain.
Last week, Mitt Romney had his moment when he, in front of a group of donors, dismissed 47 percent of voters as narrow-minded due to their dependence on government aid. Just as before with Obama, Romney’s comments are damaging because they seem to reveal what he really thinks. However, as with Obama, one cannot rule out the possibility that Romney will become the ultimate winner when the votes are counted. The reason is, in this case, the same: His opponent is so weak that Romney can afford to make mistakes.
After having studied reports in the Swedish media covering the American presidential election in recent weeks, it is obvious that Swedish journalists are on the way to committing the same mistake from 2004, when George W. Bush wholly and expectedly defeated John Kerry — a result that shocked those who had followed developments from Sweden. I then lived in California and was contacted by a Swedish TV channel. The anchor’s opening question was priceless: "Roland, you were one of the few who believed that Bush would win. How did you guess?" I didn’t get it. I did not know anyone who had believed in Kerry.
The following summer, I was in Sweden and ate lunch with the then ambassador from the U.S., Teel Bivins, who was on his way home to his beloved Texas. I asked him if he would take any particularly strong impression home with him from Sweden. “The reportage of the presidential election,” he answered. “It was like living in a parallel universe.”
So here, then, is what is going on in this year’s election. Barack Obama is a weak favorite; polls show that he leads by approximately 2 percent; his voter support and approval ratings are at a standstill at under 50 percent. The U.S. economy is regarded as the most important election issue and confidence in Obama in this respect is measured at well below 40 percent. Enthusiasm among those who vote Democrat is clearly weaker than among Republicans, the reason being that Obama’s four years as president have been a disappointment.
Obama may continue to be a saint from a Swedish perspective, but for the American voter, the halo has long since slipped askew. It may be that he wins despite his difficult starting position — not even Romney is entirely convincing in the voters’ eyes — but do not think that it is settled. It is only in the Swedish parallel universe that Obama is invulnerable.
Bortom strålkastarljuset åker Mitt Romney och president Barack Obama landet runt och äter middagar, skakar hand och låter sig fotograferas – föremålen för deras uppmärksamhet är de donatorer som skänker miljoner dollar till deras kampanjer. Här vågar kandidaterna tala lite friare, manuset kan stundtals till och med tillåta improvisation.
Då blir det också ibland helt fel.
Obamas mest berömda tabbe var när han i april 2008 i ett slutet möte med progressiva miljonärer i San Francisco beskrev människor på landsbygden i Pennsylvania som bittra förlorare som ”klamrar sig fast vid sina vapen och sin religion”. Det var ett avslöjande exempel på Obamas nedlåtande syn på personer som inte delar hans världsbild, och hade kunnat skada honom om han mött en svårare utmanare än John McCain.
I förra veckan hade Mitt Romney sitt ögonblick, då han inför en grupp donatorer avfärdade 47 procent av väljarna som inskränkta på grund av bidragsberoende. Precis som för Obama skadar Romneys kommentar honom av skälet att den tycks avslöja vad han egentligen tänker. Men precis som för Obama kan det inte uteslutas att Romney ändå står som slutgiltig vinnare när rösterna räknats. Anledningen är i sådana fall också densamma: motståndaren är så svag att Romney har råd med sina misstag.
Efter att ha studerat den senaste veckans rapporter i svenska medier från det amerikanska presidentvalet är det uppenbart att svenska journalister håller på att göra om misstaget från 2004, då George W Bush helt förväntat besegrade John Kerry, ett resultat som chockade dem som följt utvecklingen från Sverige. Jag bodde då i Kalifornien, och blev uppringd av en svensk tv-kanal. Programledarens inledande fråga var obetalbar: ”Roland, du var en av få som trodde att Bush skulle vinna. Hur kunde du gissa det?” Jag begrep ingenting. Jag kände inte någon som hade trott på Kerry.
Sommaren därpå var jag i Sverige och åt lunch med dåvarande ambassadören från USA, Teel Bivins, som var på väg hem till sitt älskade Texas. Jag frågade honom om det var något särskilt starkt minne han skulle bära med sig från Sverige. ”Rapporteringen från presidentvalet”, svarade han. ”Det var som att leva i ett parallellt universum.”
Så här är alltså läget inför årets val. Barack Obama är svag favorit, mätningar visar att han leder med omkring 2 procent, hans väljarstöd och approval ratings ligger fastlåsta under 50 procent. USA:s ekonomi uppfattas som den viktigaste valfrågan, och förtroendet för Obama i det avseendet mäts till en god bit under 40 procent. Entusiasmen bland dem som röstar demokratiskt är klart svagare än bland republikaner, skälet anges vara att Obamas fyra år som president varit en besvikelse.
Obama må fortsatt vara ett helgon från svensk horisont, men för amerikanska väljare har glorian sedan länge halkat på sned. Det kan vara att han vinner trots sitt svåra utgångsläge – inte heller Romney övertygar i väljarnas ögon – men tro inte att det är avgjort. Det är bara i det svenska parallelluniversumet som Obama är osårbar.
This post appeared on the front page as a direct link to the original article with the above link
.
The madness lies in asserting something ... contrary to all evidence and intelligence. The method is doing it again and again, relentlessly, at full volume ... This is how Trump became president twice.
The economic liberalism that the world took for granted has given way to the White House’s attempt to gain sectarian control over institutions, as well as government intervention into private companies,
The madness lies in asserting something ... contrary to all evidence and intelligence. The method is doing it again and again, relentlessly, at full volume ... This is how Trump became president twice.