I Have a Drone

Published in Aftonbladet
(Sweden) on 26 August 2013
by Åsa Linderborg (link to originallink to original)
Translated from by Grace Olaison. Edited by .

Edited by Laurence Bouvard

 

There is a hangman living in the White House.

We live in the “epoch of execution,” writes Joar Tiberg (Aftonbladet Kultur, 16 Nov 2012).

Criticism against the unmanned killing machines is strong, but this never affects Obama. The U.S. sends political prisoners to detention and torture the world over—Guantanamo, Uzbekistan, Egypt, Saudi Arabia, Syria—but the dirty handling of people is never associated with the country's president. The U.S. spies on everyone, but a name like Snowden nonetheless is never attached to Obama himself.

We think all of this is detritus from Bush. We think that Obama really wanted something else. We see a black Democrat with a simple background. When he talks, he sounds pleasantly intellectual; so inverse is our anti-racism and our admiration for the educated class traveler.

When Bush visited Gothenburg in 2001, hardly any top politicians would allow themselves to be photographed with the man, even though he had not yet begun his horrific "war on terror." It is different with Obama. When the day of the state visit on September 4 finally arrives, Fredrik Reinfeldt will be smiling with almost his entire mouth. Even the liberal press has revived. "Advantage Alliance!" writes the Dagens Nyheter; Obama's visit could help the government in the upcoming election. Never mind what Obama has on his conscience. Drones, mass surveillance, multibillions to the junta in Egypt ... Like water off a duck’s back.

Happiest of all is Carl Bildt who regards the state visit as a triumph of his own efforts. Which of course he may.

Bildt was America’s man in Europe even before he became minister for foreign affairs. His career began where it ought to have ended—with that he went to the United States with secret Swedish information about Russian submarines. As a lobbyist in the Committee for the Liberation of Iraq, with strong connections to Donald Rumsfeld, his mission was to persuade a skeptical Europe of the necessity of invading Iraq.

There are no barriers to Sweden's cooperation with the United States. As Lisa Röstlund and Leo Lagercrantz revealed, Bildt has, in secret, created a kind of shadow foreign office, a semi-private political security organization, situated in Nacka, outside Stockholm. The Institute for Security and Development Policy manages relations between the U.S. and sensitive nations like North Korea. There, the old Palme investigator, Walter Kegö, holds an important position, in cooperation with Americans from the extreme right wing.

Of course, anyone who wants Sweden to join NATO is also happy about Obama’s visit.

NATO propaganda has never been so potent, despite the fact that threats to Sweden are glaringly absent. It is understandable that NATO lobbyists are troubled; hence the desperate attempts to breathe life into the now defunct Russo-phobia. It’s not quite working. Even the staunchest Russian proponent, Stefan Hedlund, is forced to conclude that Putin does not pose any threat to Sweden. The Committee on Defense came to a similar conclusion recently. Yet they crank on, and hope to gain impetus from Obama's visit.

Membership or not, Sweden is closer to the U.S. than many other NATO countries. Sweden has been transformed into a vassal state. We are so tuned into Western liberalism’s perverted war on terror that we don’t even care that Great Britain’s Prime Minister David Cameron has personally sent secret service agents to The Guardian to force journalists to erase their hard drives—which tragically enough they also did. The Stasi lives in symbiosis with McCarthy but we just shrug our shoulders. Example: This text has been conveyed via the surveillance tool, Gmail. Not even publishing houses understand the importance of their disclosures.

When Obama visited Germany he was met by protests against mass surveillance, even at the level of government, but here in Sweden no objections are roused—against monitoring or drones or torture or anything. So Obama probably knew what he was doing when he spun his atlas globe and let his finger land on Stockholm as the host for his next European visit.


Det bor en bödel i Vita huset.
Vi lever i ”avrättningsepoken”, skriver Joar Tiberg (Aftonbladet Kultur 16 nov 2012).
Kritiken mot de förarlösa mördarmaskinerna är stark, men den drabbar aldrig Obama. USA skickar politiska fångar till fängelse och tortyr världen över - Guantánamo, Uzbekistan, Egypten, Saudiarabien, Syrien - men den smutsiga hanteringen av människor förknippas aldrig med landets president. USA spionerar på alla, men ett namn som Snowden klibbar likväl inte fast vid Obama själv.
Vi tänker, att allt det där är slaggprodukter från Bush. Vi tänker att Obama egentligen vill nåt annat. Vi ser en svart demokrat med enkel bakgrund, när han pratar låter han behagligt intellektuell. Så inverterad är vår antirasism och vår beundran för den välutbildade klassresenären.

När Bush besökte Göteborg 2001 ville knappt nån toppolitiker låta sig fotas med mannen, trots att han ännu inte inlett sitt vedervärdiga ”krig mot terrorismen”. Det är annat med Obama. När statsbesöket den 4 september kommer på tal, ler Fredrik Reinfeldt med nästan hela munnen. Även den liberala pressen lever upp. ”Fördel alliansen!” skriver Dagens Nyheter; Obamas visit kan hjälpa regeringen under stundande valår (låst artikel, 10 aug). Det spelar ingen roll vad Obama har på sitt samvete. Drönarattacker, massavlyssningar, mångmiljardstöd till juntan i Egypten … Allt rinner av.

Gladast av alla är Carl Bildt som ser statsbesöket som en triumf för sin egen ämbetsutövning. Och det ska han naturligtvis göra.
Bildt var USA:s man i Europa redan innan han blev utrikesminister. Hans karriär började där den borde ha slutat - med att han åkte till USA med hemlig svensk information om de ryska u-båtarna. Som lobbyist i Committee for the Liberation of Iraq, med starka kopplingar till Donald Rumsfeld, hade han till uppgift att övertyga ett skeptiskt Europa om nödvändigheten att invadera Irak (Expressen 21 feb 2007).
Det finns inga spärrar för Sveriges samarbete med USA. Som Lisa Röstlund och Leo Lagercrantz avslöjat, har Bildt i det fördolda skapat ett slags skugg-UD, en halvprivat säkerhetspolitisk organisation, belägen i Nacka utanför Stockholm. ”Institutet för säkerhets- och utrikespolitik” sköter relationerna mellan USA och känsliga stater som Nordkorea (Aftonbladet 12 sept 2012). Där har den gamle Palmespanaren Walter Kegö en betydelsefull position, i samarbete med amerikaner från den yttersta högerflanken.
Glada över Obamas besök är naturligtvis också alla som vill att Sverige ska gå med i Nato.

Natopropagandan har aldrig varit så stark som nu, trots att hoten mot Sverige lyser med sin frånvaro. Att Natolobbyisterna är besvärade förstår man, därav de desperata försöken att blåsa liv i den avsomnade rysskräcken. Det vill sig inte riktigt. Till och med den inbitne rysslandsätaren Stefan Hedlund tvingas konstatera att Putin inte utgör något hot mot Sverige (DN Debatt 4 maj). Försvarsberedningen kom till en liknande slutsats nyligen. Ändå vevar de på, och hoppas att få draghjälp av Obamas besök.
Medlemskap eller inte, Sverige står närmare USA än många andra Natoländer.

Sverige har förvandlats till en lydstat. Vi är så invanda med den västerländska liberalismens perverterade krig mot terrorismen, att vi inte ens bryr oss om att Cameron personligen skickat säkerhetstjänsten till The Guardian för att tvinga journalister att radera sina hårddiskar - vilket de tragiskt nog också gjorde. Stasi lever i symbios med McCarthy, men vi rycker bara på axlarna. Exempel: den här texten har Aftonbladet hanterat via övervakningsorganet Googlemejl. Inte ens mediehusen förstår vikten av sina avslöjanden.
När Obama besökte Tyskland möttes han av protester för massavlyssningen, även på regeringsnivå, men här i Sverige vankas inga invändningar. Varken mot avlyssningen eller drönarna eller tortyrverksamheten eller nånting. Så nog visste Obama vad han gjorde, när han snurrade jordgloben och lät fingret stanna på Stockholm som värd för sitt nästa Europabesök.
This post appeared on the front page as a direct link to the original article with the above link .

Hot this week

Turkey: Blood and Fury: Killing of Charlie Kirk, Escalating US Political Violence

Taiwan: Trump’s Talk of Legality Is a Joke

Canada: No, the Fed Was Not ‘Independent’ before Trump

Thailand: Brazil and the US: Same Crime, Different Fate

Spain: Trump, Xi and the Art of Immortality

Topics

Turkey: Blood and Fury: Killing of Charlie Kirk, Escalating US Political Violence

Thailand: Brazil and the US: Same Crime, Different Fate

Singapore: The Assassination of Charlie Kirk Leaves America at a Turning Point

Germany: When Push Comes to Shove, Europe Stands Alone*

Guatemala: Fanaticism and Intolerance

Venezuela: China: Authoritarianism Unites, Democracy Divides

Israel: Antisemitism and Anti-Israel Bias: Congress Opens Investigation into Wikipedia

Spain: Trump, Xi and the Art of Immortality

Related Articles

Austria: Elon Musk Could Learn a Lesson in Sweden

Finland: The US Expects Finland and Sweden To Join NATO at the Same Time

Malaysia: NATO Goes Nordic

Venezuela: Eyes on the Atlantic Alliance

Sweden: The New US-China Strategy: A Red Flag for Beijing