A Weak United States Risks Future Crises

Published in Svenska Dagbladet
(Sweden) on 22 March 2014
by Björn Ottosson (link to originallink to original)
Translated from by Andrew Pratt. Edited by Brent Landon.
When Barack Obama received the Nobel Peace Prize, he emphasized the importance of international standards and the necessity and responsibility to maintain them. He declared that to create lasting peace, those who violate those standards must be held responsible and be punished in a way that gets them to change their behavior, even if it means sacrifice. Obama has made it clear that he wants international relations to be regulated by international law, that human rights should be respected around the world, and that nuclear weapons should be controlled, reduced, and finally banned.

Obama showed, however, only one side of his foreign policy in Oslo in 2009; in conjunction with his international involvement, Obama wants to lessen America's obligations. Obama believes that American foreign policy that is too activist not only constitutes a threat to international peace and security, but also to the freedom of the American people. He wants to avoid war and wants the U.S. to get involved in fewer disputes. In other words, Obama wants to pay less for international order while simultaneously getting more out of it.

There is nothing wrong with this goal, of course. It is completely rational. But to get there is not simple, and on the way you can land in very difficult situations. Obama is in just that kind of situation right now.

If Russia succeeds in incorporating Crimea without significant costs, it will weaken not only the status of international law — the main point of the U.N.-system is to protect small states from bigger, more powerful ones — but also the argument against the spreading of nuclear weapons.

When Ukraine became independent, the country's leaders were persuaded to hand over its nuclear weapons to Russia in exchange for what they somewhat naively believed were security guarantees from the U.S. and Great Britain. But the formal contract, known as the “Budapest Memorandum,” includes few obligations for the two Western powers. The U.S. can, for all practical purposes, leave Ukraine out to dry without breaching the contract.

If Ukraine had kept its nuclear weapons it would probably still have Crimea. Instead, they gave them up for a worthless paper guarantee and now the country is subject to aggression of a more powerful neighbor that is armed with nuclear weapons. If Obama doesn't act, he will send out a dangerous message. Keep your nuclear weapons and keep your land. Give up your nuclear weapons and get invaded.

If that happens it will be the second time over a short period that the Obama administration has taught the world how important it is to have nuclear weapons. Gadhafi laid down his nuclear weapon program and in many people's eyes, the West rewarded him by invading Libya and overthrowing his regime.

After these two demonstrations of the importance of nuclear weapons, it is almost impossible to see how a land like Iran would give up its nuclear ambitions. Iran's eastern neighbor, Pakistan, has nuclear weapons and Pakistan's bond to Iran's archenemy, Saudi Arabia, grows stronger by the day. What kind of agreement can Obama sign — specifically when his successor will almost certainly be more hawkish — that can replace the security Iran can achieve through nuclear weapons? North Korea and other countries that are observing Ukraine's fate will draw a similar conclusion.

If Putin comes away relatively unharmed, not only will the Assad regime in Syria be strengthened, but so will Russia's credibility in the Middle East. Iran isn't as dependent of Moscow as Assad is, but if Putin stands against the West, it will certainly influence Iran's strategic calculations.

Many critics are interpreting the Crimea crisis in Cold War terms. But even if the U.S. cannot use violence in Ukraine today, the same way it couldn't be used in Hungary in 1956, that interpretation is missing the point. The crisis in Ukraine is, if anything, a critical test of the foreign policy rules of the new era — an era characterized by globalization where the West's most dangerous rivals are often their most important trade partners. Today's economic interdependence did not exist when the world was divided in two political and economic blocks.

The Western powers can hurt Russia financially, but by doing this they simultaneously hurt their own economies. The big question now is how much pain the West is willing to take to punish Russia. Confidence in economic sanctions has strengthened in recent years because of how well it succeeded in paralyzing Iran's economy, but one reason for its success in Iran is that Iran doesn't have much that the West has a demand for or that it can't get from other sources.

Russia is a considerably more difficult challenge and the decision makers of the Western countries know that it is impossible to inflict real injury on the country without exposing their own weaknesses; for example, Germany's dependence of gas, Great Britain's role as a global financial center, or France's enormous contract to build ships for Russia's navy.

The confrontation between the West and Russia, therefore, is also a potential test case for a significantly bigger confrontation with China. The U.S. and China are in a complex relationship that's becoming more and more hostile and conflict-filled. If the Chinese leaders, for example, decide to use military power in their dispute with Japan over the Diaoyu/Senkaku Islands, how will the U.S. and its allies act then? Unlike Ukraine, Japan has a security agreement with the U.S., but like Russia, it's possible that China would calculate that the U.S. wouldn't dare risk war with another nuclear power. Economic sanctions would then come into question.

In that case, the stakes would be even higher than in the case of Russia, now that China is the world's next biggest economy. In theory, the U.S. would be able to limit its import of Chinese goods, but like Russia, China has several economic weapons to use in return.

Knowing that Iran, China, Syria and others are watching increases the West's incentive to act in Ukraine. If Obama and European leaders threaten Russia with costly economic sanctions and then fail to deliver them, they risk more than just appearing weak. It can cause rivals of the West to come to the conclusion that the global economic interdependence hasn't strengthened the West politically, but rather weakened it. Weakness provokes, and — if nothing is done regarding Ukraine — it can lead to new challenges, new crises, and a more dangerous world.


Svagt USA riskerar att hamna i nya kriser

Krimkrisen handlar om mycket mer än om Ukrainas framtid. Hur president Barack Obama agerar den kommande tiden får globala konsekvenser. En rad aktörer riktar nu sin uppmärksamhet mot Vita huset och drar sina slutsatser, skriver statsvetaren Björn Ottosson.

När Barack Obama tog emot Nobels fredspris betonade han vikten av internationella normer och nödvändigheten och ansvaret att upprätthålla dem. För en bestående fred måste de som bryter mot normerna hållas ansvariga och bestraffas på ett sätt som får dem att ändra sitt beteende, även om det innebär offer, deklarerade han. Obama har varit tydlig med att han vill att internationella relationer ska regleras av internationell rätt, att mänskliga rättigheter ska respekteras runt om i världen och att kärnvapen skall kontrolleras, sedan reduceras och till sist förbjudas.

Obama visade dock bara en sida av sin utrikespolitik i Oslo 2009, för parallellt med sitt internationalistiska engagemang vill Obama dra ner på USA:s internationella åtaganden. Obama anser att en för aktivistisk amerikansk utrikespolitik inte bara utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet, utan även mot de amerikanska medborgarnas frihet. Han vill undvika krig och vill att USA blandar sig i färre dispyter. Obama vill med andra ord betala mindre för den internationella ordningen samtidigt som han vill ha ut mer av den.

Det är naturligtvis inget fel med detta mål. Det är helt rationellt. Men att ta sig dit är inte enkelt och på vägen kan man hamna i väldigt svåra situationer. Obama befinner sig i en sådan just nu.

Om Ryssland lyckas införliva Krim utan betydande kostnader urholkar det inte bara den internationella rättens ställning – FN-systemets huvudpoäng är att skydda små stater mot större, mäktigare stater – utan även argumentet för icke-spridning av kärnvapen. När Ukraina blev självständigt övertalades landets ledare att överföra sina kärnvapen till Ryssland i utbyte mot vad de något naivt trodde var säkerhetsgarantier från USA och Storbritannien. Men det formella avtalet, känt som ”Budapest Memorandum”, innefattar få förpliktelser för de två västmakterna. USA kan i stort sett lämna Ukraina vind för våg utan att bryta mot det.

Om Ukraina behållit sina kärnvapen hade de förmodligen haft kvar Krim. I stället lämnade de bort dem mot en värdelös pappersgaranti och nu är landet utsatt för aggression av en mäktigare kärnvapenbestyckad granne. Om Obama inte agerar sänder han en farlig signal. Behåll dina kärnvapen och behåll ditt land. Lämna dina kärnvapen och bli invaderad. Sker detta är det andra gången på kort tid som Obamaadministrationen har lärt världen hur viktigt det är att ha kärnvapen. Gaddafi lade ner sitt kärnvapenprogram och i mångas ögon belönade väst honom genom att invadera Libyen och störta hans regim.

Efter dessa två demonstrationer av vikten av kärnvapen är det nästintill omöjligt att se hur ett land som Iran ska ge upp sina kärnvapenambitioner. Irans östra granne Pakistan har kärnvapen och Pakistans band till Irans ärkefiende Saudiarabien växer sig starkare dag för dag. Vilken typ av avtal kan Obama skriva på – särskilt då hans efterträdare med största säkerhet kommer att vara mer hökaktig – som kan ersätta den säkerhet Iran kan uppnå kan genom kärnvapen? Nordkorea och andra länder som följer Ukrainas öde kommer att dra en liknande slutsats.

Kommer Putin undan relativt ostraffat stärks inte bara Assadregimen i Syrien, utan även Rysslands trovärdighet i Mellanöstern. Iran är inte lika beroende av Moskva som Assad är, men om Putin står emot väst, kommer det säkerligen att påverka Irans strategiska kalkyl.

Många bedömare tolkar Krimkrisen i kalla krigs-termer. Men även om USA inte kan använda våld i Ukraina i dag, på samma sätt som man inte kunde göra det i Ungern 1956, missar denna tolkning själva poängen. Krisen i Ukraina är snarare ett kritiskt test för den nya erans utrikespolitiska regler – en era karaktäriserad av globalisering, där västs farligaste rivaler ofta är dess viktigaste handelspartners. Dagens ekonomiska interdependens existerade inte när världen var delad i två politiska och ekonomiska block.

Västmakterna kan skada Ryssland ekonomiskt, men när de gör det skadar de samtidigt sina egna ekonomier. Den stora frågan är nu hur mycket skada väst är villiga att ta för att straffa Ryssland. Tilltron till ekonomiska sanktioner har stärkts de senaste åren på grund av hur väl man har lyckats med att lamslå Irans ekonomi. Men ett skäl till att man lyckats utsätta Iran för ett sådant tryck har att göra med att Iran inte har mycket som väst efterfrågar eller inte kan få från andra källor. Ryssland är en betydligt svårare utmaning och de västerländska beslutsfattarna vet att det är omöjligt att åsamka landet riktig skada utan att exponera sina egna svagheter, som till exempel Tysklands beroende av gas, Storbritanniens roll som ett globalt finansiellt centrum eller Frankrikes mångmiljardkontrakt att bygga fartyg till Rysslands flotta.

Konfrontationen mellan v äst och Ryssland är således även ett potentiellt testfall för en betydligt större konfrontation med Kina. USA och Kina befinner sig i en komplex relation som håller på att bli allt mer fientlig och konfliktfylld. Om de kinesiska ledarna exempelvis beslutar sig för att använda militär makt i dispyten med Japan över Diaoyu/Senkaku-öarna, hur kommer USA och dess allierade agera då? Till skillnad från Ukraina har Japan ett säkerhetsavtal med USA, men likt Ryssland är det möjligt att Kina kalkylerar med att USA inte vågar riskera krig med en annan kärnvapenmakt. Ekonomiska sanktioner skulle då komma i fråga. I detta fall skulle insatserna vara ännu högre än i Rysslandsfallet, då Kina nu är världens näst största ekonomi. I teorin skulle USA kunna begränsa sin import av kinesiska varor, men likt Ryssland har Kina flera ekonomiska vapen att vedergälla med.

Vetskapen att Iran, Kina, Syrien och andra tittar på ökar västs incitament att agera i Ukraina. Om Obama och europeiska ledare hotar Ryssland med kostsamma ekonomiska sanktioner och sedan inte levererar riskerar man mer än att bara se veka ut. Det kan få västs rivaler att dra slutsatsen att den globala ekonomiska interdependensen inte har stärkt väst politiskt, utan försvagat det. Svaghet provocerar, och agerar man inte angående Ukraina kan det således leda till nya utmaningar, kriser och en farligare omvärld.
This post appeared on the front page as a direct link to the original article with the above link .

Hot this week

Germany: The Epstein Curse Continues To Loom Large

Japan: Quad Solidarity: Do Not Backpedal on China Deterrence

Ireland: Ireland Is Riding 2 Horses Galloping in Different Directions across the Atlantic

Austria: Trump Has Cut the Gordian Knot in Gaza, What Comes Next?

Australia: If Kamala Harris Wants a 2nd Run at the White House She Has To Move Past Her Joe Biden Issues

Topics

Egypt: American Mobilization in Israel

Austria: Trump Is Basically Governing Solo — for How Much Longer?

Germany: Harris Doesn’t Get It

Jordan: Why Did the US Vice President Cry?

South Africa: What South Africa’s Progressives Can Learn from Zohran Mamdani’s Victory in New York City

Bangladesh: Rare Earth Elements Are the New Drivers of Global Power

Nigeria: Electricity Will Decide the AI Race

Japan: Quad Solidarity: Do Not Backpedal on China Deterrence

Related Articles

Austria: Elon Musk Could Learn a Lesson in Sweden

Finland: The US Expects Finland and Sweden To Join NATO at the Same Time

Malaysia: NATO Goes Nordic

Venezuela: Eyes on the Atlantic Alliance

Sweden: The New US-China Strategy: A Red Flag for Beijing