Trump Can Benefit from Playing the Man Card

May 25, 2016

Published in Svenska Dagbladet
(Sweden) on 21 May 2016
by Björn Ottosson (link to original link to original)

Translated from by Daniel Buller. Edited by Elizabeth Cosgriff.

By emphasizing that feminism has gone too far, Donald Trump can increase his support among conservative men, as well as other voters unsympathetic to feminism. It is perfectly possible that this is a winning strategy, according to political scientist Björn Ottosson.

DEBATE | US ELECTION

Everything is pointing to gender playing a historical role in the fall presidential elections. Donald Trump recently made a statement saying that Hillary Clinton probably wouldn’t even win 5 percent of voters if she had been a man. Her only card is the woman’s card, and she is not even playing that well, according to Trump. During the campaign Trump has delivered a constant stream of sexist attacks. Most of them have been aimed at Hillary, but certainly not all. According to Trump, Hillary is not only unqualified, but her hysterical voice is giving him a headache. Although Trump claims women love him, more than 70 percent hold a negative view of his candidacy.

The gender gap is often mentioned as one of the most important obstacles for Trump, especially as more women than men have voted in presidential elections since 1964, and since 1980 have preferred the Democrats rather than the Republican alternative. With that in mind, why does Trump continue this kind of rhetoric? Is he just a rough male chauvinist who can’t hold his tongue, or is there actually some kind of strategy behind it? The truth is most likely a bit of both. Trump’s political instinct is excellent and although he gives out an uncensored and spontaneous impression, a lot of planning goes into his public persona. Remember that Trump is a man who only six days after the Mitt Romney defeat in 2012 requested to trademark his slogan “Make America Great Again.”

Men prefer the Republican Party to a higher degree than women and one way to understand Trump’s statements is simply that he is playing the man card. The political scientist Dan Cassino recently carried out a study on voters in New Jersey. Half of the people questioned were first asked who in the household earned the most before being asked which of the candidates they preferred, Trump or Clinton. The other half of people polled were asked who earned the most after they were questioned about the candidates. The result was staggering. Men who were not asked about income at the start preferred Clinton over Trump with 49 percent versus 33 percent. The people who had been asked about the income and therefore reminded of the change in the traditional gender roles preferred Trump with 50 percent over Hillary’s 33 percent. That this 24 percent movement is about gender is confirmed by the fact that when Trump was compared to Sanders in the same way there was only a 1 percent difference.

The support for Clinton increased by 12 percentage points among women who were asked the income question before being asked to choose between Clinton and Trump. This shows that a reminder of the gender roles increases the support for Clinton among women. The experiment also suggests that this reminder has a much stronger impact on men than it does on women. Bringing up the income difference between the genders led to a loss in support of 8 percent for Clinton. It is a small study, but it shows that the gender gap has an impact on both sides. This is something that Trump appears to have discovered early.

Trump has a lot to win by playing the man card and appealing to men who feel threatened by the changes to the gender roles. Questions around gender have a tendency to polarize men. In general, it will make liberal men more liberal and progressive and conservative men more conservative. By emphatically emphasizing that feminism has gone too far, he can increase his support among conservative and religious men and win over non-white men, as well as older women not supportive of feminism. This will of course lead to a loss of support among women and progressive men, but on the whole it is fully possible that this is a winning strategy. When Trump is talking about how men hardly dare to speak to women anymore he is sounding a lot like a men’s rights activist, who as a rule see men as the oppressed gender.

To attack Hillary Clinton because she is a woman is also completely in line with the Republican strategist Karl Rove’s philosophy. Rove, who is mostly known as the George W. Bush election strategist, is of the opinion that you shouldn’t attack your opponents’ weaknesses but their strengths. The most well-known example of this is how John Kerry was attacked in the 2004 election. With [the U.S. having] more than 140,000 soldiers in Iraq and 20,000 in Afghanistan, the election was primarily about who was best suited to be the country’s commander-in-chief. Kerry was a Vietnam veteran who had received a number of military honors, but after an intensive campaign his time in duty had received such scrutiny that it was of almost no advantage to him come election day.

You can’t ignore the fact that Clinton’s gender is one of her greatest strengths. She has also many weaknesses and has during the last 25 years been entangled in one controversy after the other. Despite this she could become the country’s first female president, and the closer to the election we get the more tangible this fact will become for many voters. In Trump’s latest attacks he is holding Hillary responsible as the enabler of Bill Clinton’s many sexual escapades and blunders. By defending Bill, she could from this point of view be seen to have failed in her role as a woman.

The gender gap between the parties also has a clear link to race. Since 1972 only one Democrat has clearly won more white women that his Republican opponent, and that was Bill Clinton in 1996. The main reason for the gap is that a vast majority of women in minority groups vote for the Democrats. Obama actually lost white women by 7 percent in 2008 and as much as 14 percent four years later. It is practically guaranteed that Trump will perform badly among women in minority groups. However, how he will fare among white women could become a key question. On the one hand, his sexist remarks will scare many women away, but Trump has proved skillful in reaching white voters with other cards he has up his sleeve.

This election is already more vulgar than any other election in living memory. Trump is not solely to blame for this. Trump has been the victim of disability humor and sexist attacks from all directions and Clinton and her representatives have dealt really low blows. One example is when former Secretary of State Madeleine Albright in a campaign meeting said that “there’s a special place in hell for women who don’t help each other,” or when feminist icon Gloria Steinem delivered the dictionary definition of “slut shaming” when she explained that “young women back Sanders so they can meet boys.” Ominous for Clinton is that both Albright and Steinem have received so much ridicule that they have been forced to apologize.

These two episodes indicate that Trump isn’t the only one who thinks feminism can go too far. Trump on the other hand is not going to apologize for his stunts. If this analysis is correct, we can expect more sexist attacks from him.

Björn Ottosson [is a] postgraduate at the department of political science at Stockholm University, and since 2004 researches American foreign policy full time.

Genom att betona att feminismen har gått för långt kan Donald Trump öka sitt stöd bland konservativa män, och även andra väljare som inte sympatiserar med feminismen. Det är fullt möjligt att denna strategi är vinnande, skriver statsvetaren Björn Ottosson.

DEBATT | USA-VALET

Allt talar för att kön kommer att spela en historiskt stor roll i höstens presidentval. Donald Trump deklarerade nyligen att Hillary Clinton förmodligen inte ens skulle vinna fem procent av väljare om hon vore en man. Hennes enda kort är kvinnokortet och hon spelar det inte ens bra, menar han. Under valkampanjen har Trump levererat kaskader av sexistiska attacker. De flesta riktade mot Hillary, men definitivt inte alla. Trump menar att Hillary inte bara är okvalificerad, utan även att hennes hysteriska röst ger honom huvudvärk. Även om Trump själv påstår att kvinnor älskar honom, så har drygt 70 procent av dem en negativ inställning till hans kandidatur.

Könsglappet lyfts ofta fram som ett av de viktigaste hindren för Trump. Inte minst då fler kvinnor än män röstat i presidentvalet ända sedan 1964 och sedan 1980 föredragit det demokratiska alternativet före det republikanska. Varför fortsätter då Trump med denna typ av utspel? Är han bara en bufflig mansgris som inte kan hålla sig, eller är det snarare så att det finns en strategi bakom dem. Sanningen är förmodligen både och. Trumps politiska instinkt är formidabel och även om han ger ett ocensurerat och spontant intryck, så ligger en hel del planering bakom hans offentliga person. Kom ihåg att Trump är en man som sex dagar efter Mitt Romneys förlust 2012 ansökte om att upphovsrättsskydda sin slogan "Make America Great Again".

Män föredrar republikanerna i högre utsträckning än kvinnor och ett sätt att förstå Trumps utspel är helt enkelt att han spelar manskortet. Nyligen utförde statsvetaren Dan Cassino ett experiment på väljare i New Jersey. Hälften av de svarande tillfrågades om vem i hushållet som tjänade mest innan de tillfrågades om vilken av presidentkandidaterna de föredrog, Trump eller Clinton. Denna andra hälften tillfrågades om vem hade högts inkomst i hushållet efter de frågats om de två kandidaterna. Resultatet var slående. Män som inte betingats av frågan om hushållets inkomst föredrog Hillary Clinton över Trump med siffrorna 49 procent mot 33. Men de som betingats med frågan och således påmints om förändringen av den traditionella könsmaktsordningen föredrog Trump över Hillary med siffrorna 50 procent mot 42. Att denna förskjutning med 24 procentenheter till stor del handlar om kön bekräftas av att när Trump ställdes mot Sanders på samma sätt var skillnaden bara en procentenhet.

Stödet för Clinton ökade med 12 procentenheter bland kvinnor som betingats med inkomstfrågan innan de fick välja mellan Clinton och Trump. Att påminna om könsmaktsordningen ökar således stödet för Clinton bland kvinnor. Men experimentet antyder att denna påminnelse har en betydligt starkare påverkan på män än kvinnor. Att ta upp frågan om skillnaden i inkomst mellan könen ledde till en förlust med 8 procentenheter för Clinton. Det är en liten och begränsad studie, men den visar på att könsglappet slår åt båda hållen. Och detta är något som Trump tidigt verkar ha sniffat sig till.

Genom att spela manskortet och appellera till män som känner sig hotade av förändringar i könsmaktsordningen har Trump mycket att vinna. Frågor om kön har en tendens att polarisera män. Generellt gör de progressiva män mer progressiva och konservativa mer konservativa. Genom att emfatiskt betona att feminismen har gått för långt kan han öka sitt stöd bland konservativa och evangelikala män, vinna över icke-vita män, samt äldre kvinnor som inte sympatiserar med feminismen. Visst leder detta till en förlust bland kvinnor och progressiva män, men sammanlagt är det fullt möjligt att denna strategi är vinnande. Hans utspel kan således vara kalkylerade och när Trump pratar om att män knappt vågar tala med kvinnor längre låter han mycket lik en mansrättsaktivist vilka i regel betraktar män som det förtryckta könet.

Att ge sig på Hillary Clinton för att hon är kvinna ligger även helt i linje med den republikanske strategen Karl Roves filosofi. Rove, främst känd som George W Bushs valstrateg, menar att man inte ska attackera sin motståndares svagheter, utan dennes styrka. Det mest kända exemplet på detta är hur John Kerry attackerades i valet 2004. Med drygt 140000 soldater i Irak och 20000 i Afghanistan handlade valet i huvudsak om vem som var mest lämpad att vara landets befälhavare. Kerry var en flerfaldigt dekorerad Vietnamveteran, men efter en intensiv kampanj hade hans tjänstgöring ifrågasatts till den grad att den knappast var någon fördel för honom på valdagen.

Det går inte att sticka under stol med att Clintons kön är en av hennes största styrkor. Hon har många svagheter och under de senaste 25 åren har hon varit intrasslad i den ena kontroversen efter den andra. Men hon kan bli landets första kvinnliga president och ju närmare valet vi kommer, desto mer kännbart kan detta historiska faktum bli för många väljare. Trumps senaste attacker i vilka han håller Hillary ansvarig som en möjliggörare för Bill Clintons otaliga sexuella eskapader och övertramp kan förstås i ljuset av denna filosofi – genom att försvara Bill har hon svikit sin roll som kvinna.

Könsglappet mellan partierna är dessutom tydligt kopplat till ras. Sedan 1972 har endast en demokrat tydligt vunnit fler vita kvinnor än sin republikanske motståndare – Bill Clinton 1996. Glappet består i huvudsak av att kvinnor i minoritetsgrupper i överväldigande majoritet röstar på demokraterna. Obama förlorade exempelvis de vita kvinnorna med 7 procentenheter 2008 och hela 14 procentenheter fyra år senare. Att Trump kommer att prestera dåligt bland kvinnor i minoritetsgrupper är nästintill givet. En nyckelfråga är hur han kommer att prestera bland vita kvinnor. Å ena sidan skrämmer hans sexistiska utspel bort många kvinnor, men Trump har visat sig skicklig på att nå just vita väljare med andra kort han har i sin lek.

Detta val är redan mer vulgärt än något i val mannaminne och Trump är inte ensamt skyldig till detta. Trump utsätts för lyteskomik och sexistiska attacker från alla håll och Clinton och hennes ombud har stått för några riktiga lågvattenmärken, som när forna utrikesministern Madeleine Albright på ett kampanjmöte påminde om att det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra eller då feministikonen Gloria Steinem levererade själva ordboksdefinitionen av slut-shaming, då hon förklarade att alla unga flickor som flockats runt Bernie Sanders bara gjorde det för träffa att pojkar. Illavarslande för Clinton är att både Albright och Steinem utsattes för sådana drev att de tvingades pudla.

Dessa två episoder indikerar att fler än Trump anser att feminister har en tendens att gå för långt. Trump kommer dock inte att be om ursäkt för sina utspel. Stämmer denna analys är fler sexistiska attacker från honom att vänta.

Björn Ottosson

doktorand vid statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, har sedan 2004 forskat på heltid om amerikansk utrikespolitik.

This post appeared on the front page as a direct link to the original article with the above link .