Fascinating Inconsistency

Back To Origin

Fa­sci­ne­ran­de in­kon­se­kvens

En ökad ut­vin­ning av na­tur­gas kan mins­ka be­ro­en­det av både kol och olja. För­de­len med det­ta är att na­tur­ga­sen in­ne­hål­ler mind­re mäng­der av skad­li­ga äm­nen samt att den släp­per ut mind­re kol­di­oxid.

Nej, jag har inte gått och bli­vit över­ty­gad naturgasförespråkare, men fak­ta är trots allt att av tre ohåll­ba­ra val så är na­tur­ga­sen ändå det bäs­ta va­let. Ef­ter­som na­tur­gas lik­väl är ett fos­silt bräns­le och en änd­lig re­surs ser jag dock fort­fa­ran­de den­na ener­gi­käl­la som mind­re in­tres­sant. Ef­ter att ha sett Ve­ten­ska­pens värld på tv i vec­kan är jag dess­utom över­ty­gad om att min skep­tis­ka in­ställ­ning är sund.

I pro­gram­met som sän­des res­te den en­tu­si­as­tis­ke geo­lo­gen Ian Stuart runt i det ame­ri­kans­ka land­ska­pet för att ta reda på fak­ta och åsik­ter om den ener­gi­form som nu är på stark fram­marsch i USA och som går un­der nam­net frackning. Me­to­den in­ne­bär att man bor­rar dju­pa hål i berg­grun­den för att se­dan med hårt tryck spräc­ka den hår­da skif­fern med vat­ten och ke­mi­ka­li­er så att na­tur­ga­sen fri­görs. Det är svårt att inte bli fa­sci­ne­rad av hur män­ni­skor kan ut­veck­la me­to­der som gör att man till och med kom­mer åt ener­gi tu­sen­tals me­ter un­der jor­dens yta, men längs Ian Stuarts resa ge­nom USA upp­stod ock­så en an­nan fa­sci­na­tion: hur är det möj­ligt att män­ni­skor tillåts göra det man gör utan att krä­vas på svar om me­to­dens kon­se­kven­ser?

De förs­ta an­lägg­ning­ar­na för frackning ”over there” an­la­des i det som män­ni­skan kal­lar öde­mark, men som ock­så går un­der nam­net na­tur. Få bryd­de sig och i lag­stift­ning­en som skrevs vä­ger var­ken mil­jö el­ler män­ni­ska tungt. Se­dan dess har an­lägg­ning­ar­na ock­så spritt sig och är nu inne i mer tät­be­fol­ka­de om­rå­den vil­ket har lett till pro­blem; män­ni­skor har bli­vit sju­ka.

Be­vi­sen sak­nas tyd­li­gen fort­fa­ran­de för att det skul­le ha med frackningen att göra, men i sin do­ku­men­tär kun­de Ian Stuart visa upp brunns­vat­ten som bli­vit otjän­ligt på grund av höga ni­vå­er av me­tan­gas. För­ut­om miss­tan­kar om att gas läc­ker ut finns det ock­så en oro för att ke­mi­ka­li­er­na som an­vänds sprids med grund­vatt­net.
Fö­re­ta­gen som gläds över sin nya ener­gi­käl­la vill inte höra ta­las om pro­blem och när det gäl­ler män­ni­skor som blir sju­ka an­ser sä­kert bo­lags­sty­rel­ser­na att det är in­bill­ning. Sam­ti­digt är de up­pen­bart med­vet­na om att de hål­ler på med far­li­ga sa­ker; de väg­rar näm­li­gen tala om vil­ka ke­mi­ka­li­er som an­vänds i pro­ces­sen.

Sit­tan­des fram­för min tv ska­kar jag på hu­vu­det och und­rar hur det ens är möj­ligt att få be­dri­va verk­sam­het där man har rätt att hem­lig­hål­la vil­ka ke­mi­ka­li­er man spru­tar ut i berg­grun­den och det­ta i ett land som är ab­sur­da när det gäl­ler an­nan sä­ker­het. För att skyd­da sin be­folk­ning mot ter­ror­at­ten­tat ska flyg­re­se­nä­rer ta av sig skor­na i sä­ker­hets­kon­trol­ler och få sina krop­par skan­na­de i syf­te att stop­pa den som har för av­sikt att ta med sig många and­ra in i dö­den. I sam­ma land tillåts de som le­tar ef­ter bil­lig ener­gi att göra det­ta med me­to­der som kan in­ne­bä­ra att man likt en ter­ro­rist tar med sig män­ni­skor på en ris­ka­bel resa mot säm­re häl­sa och kan­ske i läng­den ett kor­ta­re liv.

Med det­ta sagt: om och när frackningsanläggningar byggs i EU mås­te det stäl­las krav – myc­ket höga krav.