Use and Throw Politics May BecomeReality, If Not Even PoliticiansDare Stand Up for What They Are

Published in Helsingborgs Dagblad
(Sweden) on 14 November 2010
by Ingrid Runsten (link to originallink to original)
Translated from by Grace Olaison. Edited by Patricia Simoni.
He stands there, with family and aides in the background, and when he speaks of Republican successes in the congressional election, he is so moved and proud that he has to wipe away a tear. He will now advance from minority leader to speaker of the House of Representatives in Washington. Suntanned 60-year-old John Boehner from Ohio is an experienced politician, but it seems he wants to pretend otherwise. For the Republican message in this election is that ordinary folks will be in charge. He speaks of politicians who do not listen to the American people.

“For far too long, Washington’s been doing what’s best for Washington, not what’s best for the American people,” says Boehner.

We are spending our fall holiday week in New York; it is Halloween and election time. But the costumed ghosts on the streets are not particularly scary … quite the opposite; many are rather small and sweet. Trying to keep up with the American midterm elections is a little more frightening. This seems to be the election in which politicians do not want to be politicians; yet, that is exactly what they want. One by one, these candidates speak, especially challengers from the so-called tea party movement, about sending the message to Washington that ordinary folks have had enough.

Before election day, we are surprised by the undisguised mudslinging by the opponents who appear in commercials. “It’s like they’re badmouthing each other,” marvels my son. The recently concluded Swedish election feels like a pleasantly cozy coffee party, in comparison with all this virulent tea slurping. Surely, this can only serve to raise contempt for politicians. In this year’s general election, several Swedish parties tested televised political advertising; imagine, we are not so far behind.

We walk past a polling station and it seems fairly quiet. And the turnout isn’t high, just over 40 percent in the country, as a whole, and lower in New York. When it becomes clear that Republicans have won the House of Representatives by a wide margin, but not the Senate, Republican commentators state that the American people have sent a clear message to Washington: They want a change, an end to wasting money, particularly on health insurance. Meanwhile, Democrat pundits are more hesitant about what the people really do and do not want. One cites a study according to which a majority of people believe that Obama has raised taxes, when, in fact, he has not. Another study indicates that most Americans don’t believe that Obama caused the economic crises; however, they believe he has failed to solve it.

Two years ago, an immense desire for change propelled Obama to power. Now, it is clearly time for change again. Disposable politics may become reality, if even politicians dare not stand up for what they are. Although several tea party candidates made it to the House, Christine O’Donnell failed to become senator. She was blown off course, partly due to her lack of knowledge about the Constitution and several other peculiarities. After the election defeat, she says that she feels she did not get enough support from the Republican Party. The tea party movement is frightening for Democrats, but — in all likelihood — just as terrifying for Republicans. Sarah Palin for presidential candidate in 2012? Perhaps this would raise Obama’s chance of being re-elected. Perhaps someone entirely different will be borne forward by new demands for change and a quick fix. On the street, several earnest figures hand out flyers stating the world will come to an end in 2012, or maybe it was 2013. “Sarah Palin as president — perhaps that’s why,” says my teenage son.



Slit och släng i politiken, kanske blir det så om inte ens politikerna själva vågar stå för vad de är.

Ingrid Runsten. Han står där med familj och medhjälpare i bakgrunden och när han talar om Republikanernas framgångar i kongressvalet så är han så rörd och stolt att han måste torka bort en tår. Han kommer nu att gå från att vara minoritetsledare i representanthuset i Washington till att bli talman. Den solbrände 60-årige John Boehner från Ohio är en erfaren politiker, men det verkar han inte riktigt vilja låtsas om. För det republikanska budskapet i det här valet är att det är vanligt folk som ska ta makten. Han talar om politiker som inte lyssnar på det amerikanska folket.

– Alltför länge har Washington gjort vad som är bäst för Washington, inte det som är bäst för det amerikanska folket, säger John Boehner.

Vi är på höstlovsvecka i New York, det är Halloween och det är val. Men de utklädda spökena på gatorna är inte speciellt skrämmande, tvärtom är många både små och söta. Att försöka följa med i det amerikanska mellanårsvalet är lite läskigare. Det här verkar vara valet där politikerna inte vill vara politiker fast att det är just det som de vill. En efter en talar dessa kandidater, speciellt utmanarna från den så kallade Tea Party-rörelsen, om att sända ett budskap till Washington om att vanligt folk har fått nog.

Före valdagen förvånas vi över den öppna smutskastning av motståndare som förekommer i reklaminslagen. "Som de pratar skit om varandra", säger tonårssonen förundrat och den nyligen avslutade svenska valrörelsen känns som ett småtrevligt kafferep i jämförelse med detta hätska tesörplande. Vad måste inte detta göra för att göda politikerföraktet? I årets hemmaval testade ju flera partier tv-reklam, tänk om vi bara är lite efter.

Vi går förbi en vallokal där det verkar ganska lugnt. Och valdeltagandet är inte heller högt, drygt 40 procent i landet som helhet, lägre i New York. När det står klart att republikanerna vunnit representanthuset med god marginal, men inte senaten, så säger de republikanska kommentatorerna att det amerikanska folket sänt ett klart budskap till Washington, de vill ha en förändring, sluta göra av med pengar och framförallt på en sjukförsäkring. Medan de demokratiska är mer tveksamma om vad folket egentligen vill och inte vill. En refererar en undersökning enligt vilken en majoritet tror att Obama höjt skatterna trots att han inte gjort det. En annan undersökning visar att de flesta amerikaner visserligen inte anser att Obama orsakat den ekonomiska krisen, men däremot att han misslyckats med att lösa den.

För två år sedan förde ett mäktigt behov av "change" Obama till makten. Nu är det tydligen dags för förändring igen. Slit och släng i politiken, kanske blir det så om inte ens politikerna själva vågar stå för vad de är. Några Tea Party-kandidater nådde hela vägen, Christine O´Donnell misslyckades med att bli senator. Hon kom i blåsväder bland annat på grund av brister i kunskaperna om konstitutionen och lite andra märkligheter. Efter valförlusten säger hon att hon inte tycker hon fick tillräckligt med stöd från sitt republikanska parti. Tea Party-rörelsen är skrämmande för Demokraterna men antagligen väl så läskig för Republikanerna. Sarah Palin som presidentkandidat 2012? Kanske skulle det öka Obamas chanser att bli omvald. Kanske i stället någon helt annan bärs av nya krav på förändring och quick-fix. På gatan står några allvarliga figurer och delar ut lappar om att jorden ska gå under 2012 eller om det nu var 2013. "Sarah Palin som president, det är kanske därför", säger tonårssonen
This post appeared on the front page as a direct link to the original article with the above link .

Hot this week

Mauritius: The US-Israel-Iran Triangle: from Obliteration to Mediation

Taiwan: Taiwan’s Leverage in US Trade Talks

Germany: Trump’s Disappointment Will Have No Adverse Consequences for Putin*

             

Malta: The Arrogance of Power

Turkey: Europe’s Quiet Surrender

Topics

Ethiopia: “Trump Guitars” Made in China: Strumming a Tariff Tune

Egypt: The B-2 Gamble: How Israel Is Rewriting Middle East Power Politics

China: Three Insights from ‘Trade War Truce’ between US and China

United Kingdom: We’re Becoming Inured to Trump’s Outbursts – but When He Goes Quiet, We Need To Be Worried

Poland: Jędrzej Bielecki: Trump’s Pyrrhic Victory*

Austria: Trump Is Only Part of the Problem

Canada: Canada Must Match the Tax Incentives in Trump’s ‘Big Beautiful Bill’

Related Articles

Austria: Elon Musk Could Learn a Lesson in Sweden

Finland: The US Expects Finland and Sweden To Join NATO at the Same Time

Malaysia: NATO Goes Nordic

Venezuela: Eyes on the Atlantic Alliance

Sweden: The New US-China Strategy: A Red Flag for Beijing