The world is holding its breath in anticipation of Donald Trump’s decision on the nuclear deal with Iran. It would be senseless if the U.S. chooses to pull out.
“If it ain’t broke, don’t fix it” is a good motto. In 2015, a deal was struck between Iran and the so-called P5+1 group (U.S., France, Germany, U.K., Russia and China) concerning the Iranian nuclear program. The deal includes, for example, giving the world insight into the program, as well as drastically reducing the number of centrifuges.
The deal is described as perhaps Barack Obama’s greatest foreign policy triumph. The International Atomic Energy Agency, carrying out the inspections, has put together 11 reports by now, all of them showing that the Islamic dictatorship is adhering to the agreement.
It is not a perfect deal, far from it. But it is a pragmatic agreement that is buying the world time and avoiding a military confrontation or nuclear arms race in the Middle East. That is good enough in a conflict-ridden region where compromises carry low value.
The Hawks Around Trump Are Strong Critics of the Iran Deal
But as we know this is not President Trump’s reasoning. He has for a long time been raging against the agreement, calling it “the worst deal ever.” In January, Trump explained that this was the last time he would extend the nuclear deal. The next deadline is May 12. Hence, the time to save the deal is about to run out.
The forecast is not looking brighter following some of Trump’s latest recruitments. The new secretary of state succeeding the fired Rex Tillerson will be CIA Director Mike Pompeo, who has previously been highly critical of the Iran deal. In terms of foreign policy critics, he is still outdone by John Bolton, Trump’s new national security advisor. Bolton has on numerous occasions stated that the only way of solving the problem of Iran’s nuclear ambitions is a military attack.
European leaders are doing all they can to save what can be saved. On Monday Emmanuel Macron, the president of France, is arriving for negotiations with Trump. Later in the week it is the turn of Germany’s Angela Merkel. The best-case scenario is that they manage to persuade Trump to change his mind at the last moment. Perhaps they can offer the American president some concessions, around Iran’s provocative missile program for example, something he could announce as a victory to his electorate. What possibly indicates such a development are Trump’s actions in Syria recently, where despite stinging rhetoric he chose a limited attack together with France and the United Kingdom.
What Is the U.S Signature on the Deal Worth?
The alternative is frightening. If the U.S. leaves the nuclear deal it is likely that Iran will as well. The threat of what this means came from Tehran over the weekend. In such a situation the region would be back to square one. There is a risk of a nuclear arms race with Iran and Saudi Arabia as the main players. Alternatively, the U.S. may feel forced to bomb Iran with all the dangers that would bring with it.
If the U.S. breaks the deal it would send a bad signal ahead of the meeting with the leader of North Korea. It would also seriously damage transatlantic relations between the U.S. and Europe.
This is certainly not how you make America “great again.”
Låt inte USA:s hökar sabba Iranavtalet
Världen håller andan i väntan på president Trumps avgörande beslut om kärnavtalet med Iran. Det vore vettlöst om USA väljer att lämna.
En bra tumregel är att undvika att laga sådant som inte är trasigt. År 2015 slöts en uppgörelse mellan Iran och den så kallade P5+1-gruppen (USA, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Ryssland och Kina) om det iranska atomenergiprogrammet. Avtalet innebär bland annat att omvärlden får insyn i programmet och att antalet centrifuger har bantats kraftigt.
Avtalet beskrivs som Obamas kanske största utrikespolitiska bedrift. Det internationella atomenergiorganet IAEA, som utför inspektionerna, har sammanställt elva rapporter vid det här laget, som alla visar att den islamiska diktaturen följer avtalet.
Det är inget perfekt avtal, långt därifrån. Men det är en pragmatisk uppgörelse, som köper världen tid och undviker en militär konfrontation eller en nukleär kapprustning i Mellanöstern. Det är gott nog i en region som står i brand och där kompromissen står lågt i kurs.
Hökarna runt Trump är starka kritiker av Iranavtalet
Men så resonerar som bekant inte USA:s president Donald Trump. Han har länge rasat mot avtalet och kallat det "den sämsta dealen någonsin". I januari förklarade Trump att det var sista gången som han förlänger kärnavtalet. Nästa deadline infaller den 12 maj. Tiden är med andra ord knapp att försöka rädda avtalet.
Utsikterna har inte blivit godare av Trumps senaste rekryteringar. Ny utrikesminister efter den sparkade Rex Tillerson blir CIA-chefen Mike Pompeo, som tidigare har uttryckt stark kritik av Iranavtalet. Som utrikepolitisk hök överträffas han ändå av John Bolton, Trumps nya nationella säkerhetsrådgivare. Denne har flera gånger uttalat att det enda sättet att lösa problemet med Irans kärnvapenplaner är ett militärt anfall.
Europas ledare gör nu sitt yttersta för att rädda vad som räddas kan. Under måndagen anländer Frankrikes president Macron för överläggningar med Trump. Senare i veckan står Tysklands Angela Merkel på tur.
I bästa fall lyckas de övertyga Trump om att backa i sista stund. Kanske kan de bjuda den amerikanska presidenten på några eftergifter - exempelvis kring Irans provocerande missilprogram - som han kan utmåla som en seger inför de egna väljarna. Det som möjligtvis talar för en sådan utgång är Trumps agerande i Syrien nyligen, där han trots sin svavelosande retorik valde en begränsad attack i samarbete med Frankrike och Storbritannien.
Vad är USA:s underskrift på ett avtal värt?
Alternativet förskräcker. Om USA överger kärnavtalet är risken överhängande att även Iran drar sig ur. Hotelser med den innebörden kom från Teheran under helgen. I så fall är omvärlden tillbaka på ruta ett. Antingen riskerar man en kapprustning i regionen för att skaffa sig kärnvapen med Iran och Saudiarabien i huvudrollerna. Eller så känner sig USA tvingat att bomba Iran med alla de risker det skulle innebära,
Om USA bryter avtalet sänder det dessutom olyckliga signaler inför det väntade toppmötet med Nordkoreas ledare. Vad är USA:s underskrift på ett avtal egentligen värt? Det skulle också allvarligt skada den transatlantiska relationen mellan USA och Europa.
Det är sannerligen inte så man gör USA "great again".
This post appeared on the front page as a direct link to the original article with the above link
.
The Department of War's aggressive name, while doing nothing to change the actual state of the U.S. military, is nothing more than “pretense of power” theatrics.
The attempted assassination of Hamas negotiators marks a turning point. ... Added to the genocide and ethnic cleansing in Gaza, international law has finally died.