The departure of American troops from Afghanistan will commence without ceremonies or celebrations. They will leave nearly with their tail between their legs. When the Taliban were defeated, ambitions were high, but the situation has developed into a disturbing repeat of the Vietnam War. Will the closing scenes be the same?
Despite the symbolic Sept. 11 deadline, when the U.S. left the Bagram airfield the other day it practically signaled the end of America’s longest war. The Daily News dealt with the matter in a 24-line post.
Such is one way a war can end.
When the U.S. decided to overthrow the Taliban as punishment for the terrorist attacks on Sept. 11, 2001, much focus was put on the fact that the war should not develop into a new Vietnam.
Therefore, a local army, the Northern Alliance, was allowed to carry out the task on the ground, while support came in the form of artillery and a small number of elite soldiers behind enemy lines.
Taliban forces fled from Kabul after three weeks. Victory appeared absolute. However, thousands of foreign troops were stationed in the country to support the Western-oriented regime installed by the U.S. and NATO. Swedish troops were also present.
The mission was to build democracy in Afghanistan and ensure that the country would not function as a base for future terrorist attacks against the West. The situation spiraled into hell almost immediately.
The U.S. failed to capture Taliban-protected al-Qaida leader Osama bin Laden.
Downward Spiral
The Taliban did not disappear. Instead, they engaged in guerrilla warfare with foreign troops whom even many of the locals viewed as occupiers.
Since then, the situation has devolved into an almost constant downward spiral, in which the fight against terrorism in Afghanistan has gradually begun to resemble the catastrophic American involvement in Vietnam to stop communism.
It was as if the Americans and NATO soldiers had forgotten the lessons of the Vietnam War. It is very difficult to defeat an ideologically motivated guerrilla army even while possessing superior firepower and aerial support. It is impossible to bomb a path to democracy.
Donald Rumsfeld recently passed away. He was the secretary of defense under George W. Bush and the architect behind both wars in Afghanistan and Iraq. At the start of the invasion of Afghanistan, he promised that the war would not turn into a larger entanglement. However, that's exactly what happened.
When Western troops were challenged, America answered exactly as in Vietnam by deploying additional troops. The “primitive” enemy was to be defeated by an overwhelming show of force.
However, despite the U.S. and NATO’s best efforts, the situation only worsened and democracy in Afghanistan turned increasingly fragile and corrupt.
Desire To Whitewash
I dare not think about how many billions the West has devoted to building peace in Afghanistan. The figures are monstrous. The bill for the U.S. alone stands at 20 trillion kronor.
What has been achieved apart from death and destruction? Almost nothing.
Defense Minister Peter Hultqvist, or any other NATO representative who supported the war with money or soldiers, would naturally not agree.
They wish to whitewash reality. They do not want the 20-year adventure in Afghanistan to come across as a complete waste of life and tax money. Because what was the alternative?
They correctly point out that young girls have been able to attend school due to the prolonged Western presence in the country, and that women have been able to pursue professional careers and live freer lives.
But such victories appear highly temporary in the face of extremely high costs.
Signs indicate that the Taliban will return to power in some manner when Western troops depart. It could take six months; it could take two years. But I do not hear any experts claim that the peace agreement with the Taliban will hold, or that the democracy the West has tried to build will survive.
Eight years in Vietnam was not enough. The U.S., despite 20 years of war with 2,500 dead American soldiers and another 1,500 from NATO countries, has yet to guarantee that Afghanistan will not be used as a hub for future terrorist attacks against the West.
The Afghan army, trained and equipped by the U.S. for years, is collapsing like a house of cards. The soldiers are surrendering without a fight. Taliban forces have claimed 50 out of 400 provinces since May.
Advanced weaponry is falling into the Taliban’s hands.
The only missing aspect to complete the Vietnam comparison is a chaotic helicopter escape from the roof of the American embassy, when the Taliban come knocking on the gates of Kabul.
The U.S. has left 650 Marines to protect the embassy. We shall see how it unfolds.
När de amerikanska trupperna lämnar Afghanistan sker det utan ceremonier eller firande. Nästintill med svansen mellan benen.
Ambitionerna var höga när Talibanerna störtades men det hela har utvecklats till en obehaglig repris av Vietnamkriget.
Blir slutscenerna desamma?
När USA häromdagen lämnade flygbasen Bagram var det i praktiken slutet för USA:s längsta krig, även om deadline är symboliska 11 september. Dagens Nyheter avhandlade det i en notis på 24 rader.
Så kan också ett krig sluta.
När USA beslöt sig för att störta talibanerna som straff för terrordåden i USA den 11 september 2001 var det stora rubriker och mycket fokus på att kriget inte fick utvecklas till ett nytt Vietnam.
Därför lät man en lokal armé, Norra Alliansen, göra jobbet på marken och bistod med bombunderstöd och ett litet antal elitsoldater bakom fiendens linje.
Efter tre veckor flydde talibanerna från Kabul. Segern såg ut att vara total. Men för att stötta den västinriktade regim som USA och Nato snickrade ihop stationerades tusentals utländska trupper i landet. Så även svenska.
Målet var att bygga demokrati i Afghanistan och se till att landet inte ännu en gång kunde fungera som bas för terrorattacker riktade mot västvärlden.
Det började gå åt helvete nästan direkt.
USA lyckades inte gripa al-Qaidas ledare Usama bin Ladin som talibanerna gett skydd.
Nedåtgående spiral
Talibanerna försvann inte. Istället ställde de om till ett gerillakrig mot de utländska trupperna som även av många i lokalbefolkningen sågs som ockupanter.
Sedan dess har det varit en nästan konstant nedåtgående spiral där kriget mot terrorismen i Afghanistan kommit att alltmer lika den katastrofala amerikanska insatsen i Vietnam för att stoppa kommunismen.
Det var som amerikanerna och Nato-soldaterna glömt bort alla lärdomar från Vietnamkriget. Det är väldigt svårt att besegra en ideologiskt motiverad gerillaarmé även om du har överlägsen vapenmakt och bombstöd från luften. Det går inte att bomba fram demokrati.
Donald Rumsfeld avled häromdagen. Han var försvarsminister under George W Bush och arkitekten bakom både kriget i Afghanistan och Irak. Vid invasionen av Afghanistan lovade han att kriget inte skulle utvecklas till något gungfly. Men det var precis vad som hände.
När motgångar drabbade västtrupperna svarade USA precis som i Vietnam med att öka antalet trupper. Den "primitiva" fienden skulle krossas med överväldigande styrka.
Men vad USA och Nato än gjorde så blev det bara värre och demokratin i Afghanistan alltmer bräcklig och korrupt.
Vill skönmåla
Jag törs inte tänka på hur många miljarder som västvärlden kastat in på att fixa fred i Afghanistan. Det handlar om ohyggliga belopp. Bara notan för USA landar på omkring 20 biljoner kronor.
Vad har man fått för det förutom död och förstörelse?
Så gott som ingenting.
Försvarsminister Peter Hultqvist eller någon annan representant för de Nato-länder som bidragit med pengar eller soldater skulle naturligtvis inte skriva under på det.
De vill gärna skönmåla verkligheten. De vill inte att det 20 år långa äventyret i Afghanistan ska framstå som ett totalt slöseri med liv och skattepengar. För vad var alternativet?
De brukar helt korrekt peka på alla unga flickor som fått gå i skolan tack vare västs långvariga närvaro i landet. Om kvinnor som kunnat yrkesarbeta och leva friare liv.
Men det riskerar att bli högst tillfälliga segrar till en extremt hög kostnad.
Det mesta tyder på att talibanerna återkommer till makten i en eller annan form när västvärlden lämnar. Det kan ta sex månader. Det kan ta två år. Men jag hör inga experter som tror att fredsavtalet med talibanerna ska hålla eller att den demokrati som väst försökt bygga upp kommer att överleva.
Åtta år i Vietnam räckte inte. Inte heller har USA efter 20 års krig och 2 500 döda amerikanska soldater och 1 500 från andra Nato-länder skapat någon garanti för att Afghanistan inte ännu en gång kan användas som bas för terror riktad mot västvärlden.
Den afghanska armén som tränats och utrustats av USA i åratal faller ihop som ett korthus. Soldaterna ger upp utan strid. Sedan maj har talibanerna intagit 50 av 400 provinser. Avancerade vapen faller i talibanernas händer.
Det enda som fattas för att Vietnamliknelsen ska bli komplett är en kaotisk flykt i helikoptrar från den amerikanska ambassadens tak när talibanerna knackar på Kabuls stadsport.
USA har lämnat 650 marinkårssoldater för att skydda ambassaden. Vi får se hur det går.
This post appeared on the front page as a direct link to the original article with the above link
.
The elderly president, vengeful and bearing a grudge, is conducting an all-out war against individuals, private and public institutions, cities and against U.S. states.