A Merry Christmas, But a Bad Year

<--

God jul men dåligt år

Publicerad 2013-12-23 00:05

President Barack Obama har inlett två veckors jullov på Hawaii, och han kan säkert behöva en andhämtningspaus. Förhoppningarna var stora när han efter en tydlig valseger ­installerades för sin andra mandatperiod i januari. Men året har mest innehållit besvikelser.

Opinionsmätningarna visar att Obama är nere på sina sämsta förtroendesiffror hittills. Bara runt 42 procent av amerikanerna anser att han gör ett bra jobb, medan 54 procent tycker motsatsen. Det är sämre än George W Bush efter fem år vid makten, och företrädaren gick till historien som en högst misslyckad president. Då är det en klen tröst för Obama att kongressens anseende knappt är mätbart.

Vissa ljuspunkter kan skönjas. Ekonomin växte under tredje kvartalet med över 4 procent, en synnerligen respektabel nivå efter flera år av ­hackande återhämtning efter finanskrisen. Centralbanken Fed bedömer läget som så pass hyfsat att man beslutat dra ned på de extraordinära penningpolitiska stimulanserna. Arbetslösheten kryper dock bara långsamt nedåt.

Det är heller inte säkert att amerikanerna belönar Obama för att ekonomin stärks. Dels är en presidents inflytande på detta område begränsat, dels stjäl andra problem uppmärksamheten.

Polariseringen i Washington har inte upphört att vara ett hot. I oktober såg Republikanerna till att stänga delar av statsapparaten i 16 dagar, och USA kom farligt nära bankrutt eftersom de vägrade höja skuldtaket. Inhemsk och internationell ekonomi hade tilldelats ett dråpslag om Republikanerna inte kapitulerat i sista stund, men deras brist på insikt var skrämmande.

Budgetuppgörelsen i december innebär ett tillfälligt avbrott i skyttegravs­kriget. Kongressens båda kamrar såg med stora majoriteter till att säkra federal finansiering i nästan två år. Men avtalet sa inte ett ord om USA:s långsiktiga utmaningar kring skatter och sociala förmånsprogram.

Och märkligt nog tycks Republikanerna inte ha lärt sig att sluta leka med skuldtaket. Det måste höjas igen i februari-mars, och partiet har skickat signaler om att det är dags för en ny runda utpressning. Men höjningen är inte förhandlingsbar, och det har också Obama slagit fast.

Kongressen tog mest stryk i opinionen, men missnöjet stänkte även på Obama. Och lanseringen av hans stora sjukförsäkringsreform blev ett praktfiasko som han inte kan undgå skuld för. Ingen i administrationen tycks ha förstått hur viktigt det var att ”hälsobörsen” på webben faktiskt fungerade. Sajten har långsamt kommit i ordning, men bara knappt en tredjedel av dem som förväntades skaffa sjukförsäkring har gjort det.

Dessutom stämde inte presidentens löfte om att alla som ville behålla sin gamla försäkring kunde göra det. Över huvud taget har Vita husets politiska ­reklam för Obamacare inte klarat ­träffen med verkligheten.

Tumultet har gjort att vissa detaljer har skruvats om. I gengäld har systemet blivit än mer komplext. Reformen är beroende av att friska yngre är med och betalar, annars välter den, men ­röran har skapat en djup misstänk­samhet som riskerar att sitta i länge. Om Republikanerna ligger lågt i budget­konflikten är huvudskälet att de vill dra maximal nytta av sjuk­försäkrings­kaoset.

Listan på Obamas missöden började fyllas redan i våras av ett antal skandaler, som avslöjandet att skattemyndigheterna jagade högerorganisationer med frenesi. Under hösten har USA fått omfattande internationell kritik på grund av säkerhetsmyndigheten NSA:s massövervakning.

Skärpta vapenlagar blev det inget av. Den invandringsreform som en block­överskridande majoritet i senaten har antagit sitter fast i representant­huset. Kongressen har klubbat mindre än 60 lagar under året, den lägsta siffran i historien. Ute i världen har Obama inte heller några riktiga framgångar att redovisa under året.

Vid den sista presskonferensen före Hawaii lät presidenten tämligen nedstämd, och någon strategi för att få ny fart på agendan var inte hörbar. Höstens mellanårsval till kongressen kan snart göra alla politiska vägar ofarbara. Obama har haft rabiata motståndare att tampas med, men han har själv aldrig visat tillräckligt intresse för att dyrka upp låsningar. Utrymmet att forma ett godkänt eftermäle krymper dag för dag.

DN

About this publication