Tea? We Shall See

Published in Sydsvenskan
(Sweden) on 7 Jan 2011
by Martin Gelin (link to originallink to original)
Translated from by Grace Olaison. Edited by Patricia Simoni.
When Sarah Palin left her position as the governor of Alaska last summer, every other American breathed a sigh of relief. They believed she had drawn a line under her political career; instead, it was the beginning of a new, more aggressive Palin campaign that, for the most part, has continued uninterrupted since then. She received a fixed spot as a commentator on Fox News, released a book, recorded a docu-soap about life in Alaska’s wilds, and has, within two years and without any great effort, contrived to make national news every time she writes something sarcastic about Obama on Facebook or Twitter.

Palin is seen unremittingly on American television right now, and not only on the benevolently inclined Fox News. On the contrary, it is the left-wing TV channel, MSNBC that gives Palin the most attention (They have mentioned her nearly three times more often than any other TV channel, according to a new analysis). This is, in part, due to wishful thinking: The American left has nothing against Palin's becoming the Republican’s next presidential candidate because they do not think that she can win.

Palin has had difficulty shaking off her deeply polarizing role in American politics. While Obama, with varying success, talks about compromise and bridge-building, Palin is more cynical. Broadly speaking, she says: There are actually two different Americas. They don’t agree, and it’s about time you choose sides. It is a rewarding image for a media star who wants to attract viewer numbers, but it doesn’t work so well as a national message for a presidential candidate.

Together with her influential Fox News colleague, Glenn Beck, Palin has even become the face of the right-wing populist tea party movement. Ideologically, they come from different directions. Beck has a libertarian past, while Palin is a consistent conservative. But the two are united in their opposition against Obama, Democrats, the political establishment in Washington and what they perceive to be the liberal elites on both coasts.

The populism they advocate can seem contradictory. They say, “Help us fight the elites in Washington and on Wall Street!” At the same time, they advocate an economic policy that, for the most part, favors those who already have the most. But in the U.S., populism is seldom about redistribution of resources but rather about cultural factors.

The sagacious right-wing debater, David Frum, wrote recently: “American populism has almost always concentrated its anger against the educated, rather than the wealthy. So much so, that you might describe contemporary American politics as a class struggle between those with more education than money against those with more money than education: Jon Stewart’s America versus Bill O’Reilly’s, Barack Obama versus Sarah Palin.”

It is, therefore, the Republicans and, in particular, Sarah Palin, rather than the Democrats, who have been better at riding the wave of populist anger that has characterized the country since the economy collapsed two years ago.

Since Palin made her entry into the national arena in the U.S. two years ago, she has eagerly portrayed herself as a champion for all American women, even though few women agree with her (the majority of Palin’s supporters are men).

In her new docu-soap, "Sarah Palin's Alaska," she has succeeded, in any case, in breaking new ground for female television stars. We get to follow the former governor as she and her family wander round the wilds of Alaska. They fish, hunt and put up a tent in pouring rain. In the latest episode, we got to see Palin shoot a moose.

The program is one way for Palin and the viewers to live out ancient American wilderness fantasies. She stands out as a female equivalent to the mythical Daniel Boone, the wilderness pioneer from the early days of the U.S., who is seldom portrayed without a newly shot, fur-bearing animal, nonchalantly slung over her shoulder.

“Sarah Palin’s Alaska” has had declining viewer numbers in recent weeks, but Palin is still a fantastic drawing card for the American media. The charge behind her media presence corresponds precisely with the mystery surrounding her political future. Will she offer herself as a presidential candidate? There are many indications that she may, even if the Republican establishment has expressed mixed enthusiasm. Her approval ratings do not look particularly promising. A large majority of Americans do not think that she is ready to be president. Even conservative voters are skeptical. Fewer than half of those who call themselves tea party sympathizers want to see Palin as a presidential candidate. In the three opinion polls taken in December, she is behind Obama by an average of 19 percent.

Until something dramatic happens with Palin’s voter sympathies, it is perhaps not the Democrats who should be most worried about Palin's advance, but rather the poor moose, deer and salmon in Alaska’s mountains and rivers.

As Palin wrote in her first book, “Going Rogue” : "There’s plenty of room for all Alaska’s animals - right next to the mashed potatoes."


Den som lever får te
Text: Martin Gelin
Publicerad 7 januari 2011 6.30 Uppdaterad 11 januari 2011 14.262011-01-07 06:30:00


Kulturkritik.Sarah Palin går i spetsen för den amerikanska högerpopulismen men har hon vad som behövs för att bli president? Martin Gelin är tveksam.
När Sarah Palin lämnade sitt uppdrag som guvernör i Alaska förra sommaren var det en och annan amerikan som drog en lättnadens suck.

De trodde att hon hade satt punkt för sin politiska karriär, men snarare var det början på en ny, mer offensiv Sarah Palin-kampanj, som har pågått i stort sett oavbrutet sedan dess. Hon fick ett fast uppdrag som kommentator på Fox News, gav ut en ny bok, spelade in en dokusåpa om livet i Alaskas vildmark och har under två års tid, utan några större ansträngningar, lyckats skapa riksnyheter varje gång hon skrivit något sarkastiskt om Barack Obama på Facebook eller Twitter.

Palin syns oavbrutet i amerikansk media just nu och det är inte bara hos de välvilligt inställda Fox News. Tvärtom är det den vänsterorienterade tv-kanalen MSNBC som ger Palin mest uppmärksamhet (de har nämnt henne nästan tre gånger så ofta som andra tv-kanaler, enligt en färsk undersökning).

Det beror delvis på önsketänkande: den amerikanska vänstern har ingenting emot att Palin blir republikanernas nästa presidentkandidat, eftersom de inte tror att hon kan vinna.

Sarah Palin har haft svårt att göra något åt sin djupt polariserande roll i amerikansk politik. Medan Obama, med blandad framgång, pratar om kompromisser och brobyggande är Palin mer krass. Hon säger i stort sett: det finns faktiskt två olika USA, de kommer inte överens och det är dags att ni väljer sida.

Det är en tacksam image för en mediestjärna som vill dra tittarsiffror, men det fungerar nog sämre som ett nationellt budskap för en presidentkandidat.

Tillsammans med den inflytelserike Fox News-kollegan Glenn Beck har Sarah Palin även blivit ansiktet utåt för den högerpopulistiska Tea Party-rörelsen. Ideologiskt kommer de från olika håll – Beck har ett libertarianskt förflutet, medan Palin är konsekvent konservativ. Men de två förenas i sin opposition mot Obama, demokraterna, det politiska etablissemanget i Washington och mot vad de uppfattar som liberala elitister på båda kusterna.

Den populism de förespråkar kan verka motsägelsefull. De säger: ”Hjälp oss att slåss mot elitisterna i Washington och på Wall Street!”, samtidigt som de förespråkar en ekonomisk politik som främst gynnar dem som har det allra bäst. Men i USA handlar populism sällan om omfördelning av resurser, utan snarare om kulturella faktorer.

Den kloke högerdebattören David Frum skrev nyligen:

”Amerikansk populism har nästan alltid riktat sin ilska mot de utbildade, snarare än de förmögna. Man skulle kunna beskriva samtida amerikansk politik som en klasskamp mellan dem som har mer utbildning än pengar, och dem som har mer pengar än utbildning: Jon Stewart mot Bill O’Reilly, Barack Obama mot Sarah Palin.”

Det är därför republikanerna, och i synnerhet Palin, varit bättre än demokraterna på att casha in på den våg av populistisk ilska som präglat landet sedan ekonomin kollapsade för två år sedan.

Sedan Palin gjorde entré på den nationella arenan i USA för två år sedan har hon ivrigt framställt sig som en kämpe för alla amerikanska kvinnor, även om få av kvinnorna håller med henne (en majoritet av Palins supportrar är äldre män).

I hennes nya dokusåpa ”Sarah Palin’s Alaska” lyckas hon i alla fall bryta ny mark för kvinnliga tv-stjärnor. Vi får följa ex-guvernören när hon och familjen åker runt i Alaskas vildmark. De fiskar, jagar och slår upp tält i hällregn. I det senaste avsnittet kunde vi se Palin skjuta en älg.

Programmet blir ett sätt för Palin – och tittarna – att leva ut urgamla, amerikanska vildmarksfantasier. Hon framstår som en kvinnlig motsvarighet till den mytomspunne Daniel Boone, vildmarkspionjären från USA:s barndom, som sällan porträtterades utan ett nyskjutet pälsdjur nonchalant slängt över axeln.

”Sarah Palin’s Alaska” har haft dalande tittarsiffror de senaste veckorna, men Palin är fortfarande ett fantastiskt dragplåster för amerikanska medier. Laddningen i hennes mediala närvaro ligger just i mystiken kring hennes politiska framtid. Kommer hon att kandidera till president? Mycket tyder på det, även om det republikanska etablissemanget uttryckt blandad förtjusning. Hennes popularitetssiffror ser inte särskilt lovande ut. En stor majoritet av amerikanerna tycker inte att hon är redo att bli president. Även konservativa väljare är skeptiska – mindre än hälften av dem som kallar sig Tea Party-sympatisörer vill se Palin som presidentkandidat.

I de tre opinionsmätningar som gjorts i december ligger hon under mot Obama med i snitt 19 procent.

I väntan på att det händer något drastiskt med Palins väljarsympatier är det kanske inte demokraterna som bör vara mest oroade för Palins framfart, utan snarare de arma älgarna, hjortarna och laxarna i Alaskas berg och floder.

Som Sarah Palin skrev i sin första bok, ”Going Rogue”:

”Här i Alaska lämnar vi gott om utrymme åt våra djur – alldeles bredvid potatismoset”
This post appeared on the front page as a direct link to the original article with the above link .

Hot this week

Mexico: EU: Concern for the Press

Germany: Absolute Arbitrariness

Austria: Donald Trump Revives the Liberals in Canada

Israel: Trump’s National Security Adviser Forgot To Leave Personal Agenda at Home and Fell

Russia: Political Analyst Reveals the Real Reason behind US Tariffs*

Topics

Mexico: EU: Concern for the Press

Austria: Musk, the Man of Scorched Earth

Germany: Cynicism, Incompetence and Megalomania

Switzerland: Donald Trump: 100 Days Already, but How Many Years?

     

Austria: Donald Trump Revives the Liberals in Canada

Germany: Absolute Arbitrariness

Israel: Trump’s National Security Adviser Forgot To Leave Personal Agenda at Home and Fell

Mexico: The Trump Problem

Related Articles

Austria: Elon Musk Could Learn a Lesson in Sweden

Finland: The US Expects Finland and Sweden To Join NATO at the Same Time

Malaysia: NATO Goes Nordic

Venezuela: Eyes on the Atlantic Alliance

Sweden: The New US-China Strategy: A Red Flag for Beijing